Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Ålund: Den gamla i Gråmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla i Gråmyr.
Långt ifrån allfarväg, afsides bland bergen låg ett
litet torpställe, fredadt för alla vindar. Endast på
svårframkomliga gångstigar nådde man dit. Ingen
mänsklig boning fanns i närheten, ock endast
ljunghedar ock gråa, nakna berg kunde man se från
fönstren. Endast sällan kom folk från bygden hit på
besök, och de sparsamma nyheter, som därnerifrån
trängde hit upp bland bergen blefvo mottagna och dryftade
såsom märkliga ting. Från denna lilla fridlysta vrå
voro tidningar likaväl som stormvädren utestängda.
Här bodde ett gammalt par, vänliga människor.
Hustrun kade före giftermålet i många år tjänat som
jungfru åt mina föräldrar, kvarför jag vid min
hem-mavaro plägade ofta besöka dem ock jag behåller dem
i tacksam hågkomst så länge jag lefver.
Det är dock icke om dessa, som jag nu vill berätta,
utan om en gammal gumma, som i många år bodde hos
dem såsom inhyseshjon. Hon var icke född i den
trakten, utan hade genom Guds skickelse kommit att
tillbringa sitt lifs höst här, fjärran från sin hembygd ocli
sin släkt. I följd af sitt tystlåtna och inbundna väsen
förblef hon ock en främling för nejdens folk, så länge
kon lefde.
Väl minnes jag, kuru jag som barn var rädd för
henne, som hade den tigande munnen och de mörka
djupa ögonen. Hennes spinnrock kade en djup skåra
rundt kjulet, i det att snöret under flitig nötning skurit
sig ned i träet. Genom spånad åt grannhustrurna
förvärfvade gumman sitt lefvebröd. När hon vandrade
ned åt bygden för att hämta eller aflämna spånaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
