Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Trafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trafik
ligen grep oss an med verket, så blev det ordentligt gjort.
Längden av samtliga svenska järnvägar var år 1860 föga mer
än 500 km, men 1890 var den 8 000 km och är för närvarande
omkring 16 800 km. Om denna längd sättes i relation till
Sveriges stora yta, ter sig visserligen vårt järnvägsnät ganska glest.
Vill man bedöma den prestation som det svenska
järnvägs-byggandet utgör är det dock rättvisare att fördela
järnvägs-kilometrarna på invånarantalet, och det visar sig då att det
kommer 2,67 km på 1 000 invånare. Detta är europeiskt rekord.
Närmast kommer Finland med 1,59 km. Sverige ligger alltså
långt före. De stora industriländerna har givetvis ett tätare
järnvägsnät än Sverige, men de har fått det med mycket mindre
ansträngning. I Tyskland går det O,so och i England 0,68 km
järnväg på 1 000 inv. Sverige behöver inte längre blygas över
att vara efter sin tid i fråga om järnvägar.
Järnvägsbyggandet är utan all fråga en av de allra största
insatserna i den nyare tidens svenska historia. Inför ett verk
av så revolutionerande innebörd frågar man sig gärna: hur
började det, vem tog initiativet?
Vid en landsväg nära Kil i Värmland står en minnessten
med följande inskrift: "Här nedanför togs första spadtaget på
den första svenska järnvägen den 3 maj 1849 kl. 10 f. m. af
löjtnant Cl. Adelsköld.” — Den dagen hände alltså någonting
som i den svenska historiens annaler skulle kunna betecknas
med de tre betydelsefulla bokstäverna f. f. g., för första gången.
Den lilla smalspåriga järnväg, som gick från Frykens södra
ände till en liten hamnplats vid Klarälven, är för länge sen
uppriven, men som experiment och initiativ hör den till de
insatser som aldrig kommer att glömmas.
Det var frakten av järnet och trävarorna från Fryksdalen till
Karlstad som gav anledning till detta järnvägsbygge. Att
Fry-ken och Klarälven skulle tjänstgöra som transportleder var
på den tiden helt naturligt. Det besvärligaste var att köra
de tunga produkterna över landsträckan mellan dessa båda
vatten. Järnvägen fick således tjänstgöra som ett komplement
till vattenlederna. Man trodde länge i Sverige att järnvägarna
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
