Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Trafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T i af i k
aldrig skulle få någon annan funktion. Det första stora
järn-vägsprojektet, Köping—Hult, avsåg att sammanbinda Mälaren
med Vänern. Det blev aldrig förverkligat. Däremot byggdes ett
stort antal mindre järnvägar som förenade sjöar med varandra.
De flesta av dessa "sjöbanor” fanns i bergslagen. Där hade
man sedan århundraden haft ett stort besvär med frakterna.
Där blev man också föregångare på trafikens område. Medan
myndigheterna diskuterade för och emot, tog brukspatronerna
och bergsmännen saken i egna händer och byggde små
järnvägar från vatten till vatten. Vagnarna drogs först av hästar
eller oxar, men sen slog man på stort och skaffade lokomotiv.
Det märkligaste systemet av dylika järnvägar är det som
anla-des i östra Värmland. Redan år 1850 var en järnväg färdig
från Kristinehamn till Sjöändan, och om ett par årtionden hade
man fått järnvägsförbindelse mellan alla de stora sjöarna i
östra delen av landskapet. Med hjälp av denna kombinerade
trafikled kunde man komma från Kristinehamn vid Vänern ända
upp till norra delen av Rämmens socken, men man fick byta
många gånger och åka omväxlande tåg och båt. Det förefaller
som om en senare tid knappast har förstått betydelsen av detta
första, primitiva järnvägsbyggande i vårt land. Det utgjorde
dock en ganska effektiv propaganda för det nya trafikmedlet.
Vad särskilt de östvärmländska järnvägarna angår förtjänar
de uppmärksammas såsom ett världshistoriskt unikum. Ett så
vidsträckt system av sjöar och järnvägar, kombinerade med
varandra, har inte funnits på något annat ställe i Sverige och
inte heller i något annat land. Det var enastående i hela
världen.
Idén om vattenvägarna såsom de grundläggande
trafiklederna och järnvägarna såsom deras komplement släppte så
småningom sitt grepp över svenskarna. När riksdagen år 1854
beslöt att rikets huvudjärnvägar, "stambanorna", skulle
anläggas av staten, hade järnvägarna vunnit sin principiella seger.
Den fullföljdes genom att 1857 års riksdag beviljade medel för
verkets påbörjande. Kanalromantikens tidsålder var slut. Även
i det vidsträckta, glest befolkade, vinterkalla och snöiga
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
