Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre karlar från ett angränsande tält kommo ut
och sågo på, grinande och blinkande åt varandra.
»Ni har då en riktigt grundlig packning med er»,
sade en av dem, »och inte för det angår mig vad ni
gör, men inte skulle jag ta det där tältet med mig,
om jag vore som ni.»
»Orimligt! Alldeles orimligt!» utbrast Mercedes och
slog ihop händerna med näpen surmulenhet. »Hur
i all världen skulle jag bära mig åt utan tält?»
»Vi ha vår, och det blir ingen köld mer i år», svarade
karlen.
Hon skakade på huvudet med bestämd uppsyn, och
Charles och Hal staplade upp de sista packorna på
det ofantliga lasset.
»Tänk om det ramlar», sade en av åskådarna.
»Varför skulle det göra det?» frågade Charles kort.
»Å, det går nog så bra, det går nog så bra»,
skyndade den andre att säga i ödmjuk ton. »Jag undrade
bara, det var alltsammans. För jag tyckte att det
såg ut att vara lite tungt i toppen.»
Charles vände honom ryggen och drog till
surrtågen så godt han kunde, vilket likväl icke var på
långt när tillräckligt.
»Och naturligtvis kan hundarna streta i väg hela
dagen med den där konkarongen efter sig», sade den
av männen som först hade talat.
»Naturligtvis», förklarade Hal med iskall hövlighet,
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
