Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det han tog styrstången i ena handen och svängde
piskan med den andra. »Hej!» skrek han. »Hej!
— sätt i gång där!»
Hundarna satte bringan mot bröstbanden, stretade
och arbetade av alla krafter i några sekunder, men så
gåvo de tappt. Det var en omöjlighet för dem att
få släden ur fläcken.
»Lata kreatur — jag skall minsann lära er! » skrek
Hal och beredde sig att traktera dem med piskan.
Men nu lade Mercedes sig emellan och ropade:
»Å, Hal, Hal, du får inte!» Och hon grep tag i piskan
och vred den ur hans hand. »Stackars, stackars djur!
Och nu får du lov att ge mig ett löfte att inte vara
stygg mot dem under hela resan, för annars går jag
inte ett enda steg till.»
»Jo, du förstår dig allt på hundar, du», svarade
brodern hånfullt, »och jag skall be att du lämnar mig
i fred. Hundarna ä’ lata, säger jag dig, och man
är tvungen att piska dem för att få dem att göra något.
Det är deras natur. Fråga vem som helst. Fråga
de där karlarna.?
Mercedes kastade en bönfallande blick på de tre
åskådarna. I hennes vackra ansikte lästes ett djupt
medlidande för andras smärta.
»De ä’ slaka som vatten om, ni vill veta», svarade
en av karlarna. »Komplett utslitna, det är vad de
ä’. De behöva vila.»
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
