Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rim-Turs: En julsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var tor mänga Herran* är sedan. SnÖh läg som
ett varmt, ’hvitt täcke öfver jorden, gVaiiama
vaggade sina snöiga grenar tor en mild nordan, stjernorna
blickade så friskt och trohjertadt ned. — Det var julafton.
Plötsligt framsväfvadc en bevingad skepnad Öfver
skogen; i lianden bar hon lidandets och försoningens
symbol.
”Min herrskare”, talade hon, ”prisadt vare hans
namn! — har från sin himmel sändt mig ned till jorden;
alla mcnniskor fröjdas och äro glada, och han vill
äfven att I, stumma vittnen pä hans allmakt, skolen
vara det. Menn iskorn a ge i afton gåfvor åt
hvaran-dra. Han vill nu äfven gifva er hvad 1 önsken. Talen!
— nu kunnen I det.” Och hon höjde korset öfver
skogen.
”Du, gran, har du något att önska?”
Granen böjde ödmjukt sina grenar och svarade:
”Herren — hvars namn vare lofvadt! — har förlänat mig
ständig friskhet och grönska, vinden får spela i mina
lockar, och högre än andra får jag höja mitt hufvud
mot Guds boning. Jag önskar intet mera.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
