Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Första brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappa sjelf vara postillon d’amouf, ntan att han vet
af det! Det är alldeles som på teatern eller i
roma*-merna.
Ja, nog hade jag klart för mig, hvem
verserna voro skrifna till, — men tror du, att de gamla
kommo att tänka ditåt? Nej, såväl pappa och
mamma som lektorn ansågo mig helt säkert varå alldeles
för mycket bara barnet att kunna inspirera till något
dylikt Jo, just vackert barn, som juet då nyss fyllt
sina modiga sjutton år! — Man visste inte, hvad man
skulle göra med de der ömma hjerteutgjutelserna, som
hade kommit in i ritningarna ”af misstag”. Jo,
vackert misstag! På lektorns förslag beslöts till slut, att
mamma någon gång med allraförsta skulle göra sig
ärende in till herr Brunér och oförmärkt lägga hans
verser tillbaka, och för öfrigt skulle ingen, ihändelse
man komme att tala vid arkitekten, röra vid den
strängen, för att icke onödigtvis göra honom förlägen. Så
skedde också.
Jag hade mycket hufvudbry med den der
händelsen, när lektorn gått och jag ändtligen fått dra
mig tillbaka i mitt rum. Du må tro, att din lilla
Signe satt der timtal och lutade hufvudet i handen
med en för henne ovanlig tankfullhet.
Var det af blyghet, som han så undvikit att se
på mig hittills ? Men nej, att så der låtar pappa bära
fram hans poetiska kärleksförklaring till mig, det
be*-visar sannerligen ingen blyghet. Efter mycket
funderande kom-jag slutligen till det resultatet som det enda
möjliga, att lians brist på uppmärksamhet för sin tingä
och, som jag hoppas, också en sintilå älskvärda q
vinliga granne varit blott för*t8Uning. — Han hade sett
.mig långt förr innan jag såg honom , det äf då säkert,
— kanske han enkom för mitt fönsters skull hyrt dn-;
hletten inpå gården, ja, hvem vet? Inte omöjligt
Han visste kanske af, att jag vår en bortfjäsad Hicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
