- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
202

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

TILL JORDENS MEDEtPtJNKT

Torsdagen den 22 Augusti. — Temligen ojemn bris
från N.N.O. Temperaturen varm. Vi fördas med en
hastighet af tre och en half mil i timmen.

Mot middagen förspörjes ett buller på mycket långt
liåll; jag antecknar förhållandet, utan att kunna gifva
någon förklaring deröfver; det liknar ett fortsatt rytande.

— Det är någon aflägsen klippa, — säger
professorn, — eller någon holme, hvaremot hafvet bryter sig.

Hans svingar sig upp till masttoppen, men upptäcker
intet skär; oceanen är jemn ända till horisontens rand.

Tre timmar förflyta. Bullret tyckes förskrifva sig
från något aflägset vattenfall, och jag yttrar min tanke
härom till onkel, som skakar på hufvudet; jag är
emellertid öfvertygad om, att jag icke misstager mig. Närma
vi oss då någon katarakt, som skall störta oss i
afgrunden? Måhända skulle detta sätt att komma nedåt
behaga professorn, emedan det närmar sig den vertikala
rigtningen, men för min del . . .

I alla händelser måste några mil längre fram ett
bullersamt fenomen ega rum, ty brusandet låter nu höra
sig mycket starkt. Kommer det från himlen eller från
oceanen?

Jag rigtar mina blickar på de i luften sväfvande
ångorna och söker att mäta deras tjocklek. Himlen är
klar. Molnen, som sväfva högst upp i hvalfvet, synas
orörliga och förlora sig i ljusets intensiva strålar. Man
måste således söka orsaken till fenomenet annorstädes.

Jag granskar då den rena och dimfria horisonten,
hvars åsyn icke undergått någon förändring. Men om
detta buller kommer från något vattenfall, någon
katarakt, om hela denna ocean störtar sig i någon inre bassin,
om detta brusande förorsakas af en fallande vattenmassa,
så bör strömmens hastighet ökas och dess tilltagande
snabbhet kunna gifva mig ett begrepp om den fara, som
hotar oss. Jag undersöker förhållandet, men det finnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free