- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
231

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trettionionde kapitlet

23 ‡

TRETTIONIONDE KAPITLET,

Ännu i en lialftimmes tid trampade våra fötter på
benlagren, och vi vandrade all jemt framåt, drifna af en
brinnande nyfikenhet. Hvilka andra under, hvilka skat-r
ter för vetenskapen inneslöt väl denna grotta? Min blick
väntade nya öfverraskningar, min inbillning nya förvår
nande saker.

Hafvets stränder hade länge sedan försvunnit
bakom benhusets kullar. Den oförsigtige professorn, som
föga oroade sig för att förirra sig, drog mig med sig
allt längre bort. Vi framskredo under tystnad, badande
i de elektriska vågorna. Genom ett fenomen, som jag
icke kan förklara, ooli tack vare sin stora utbredning,
belyste ljuset likformigt föremålens olika sidor. Det
utgick icke från någon bestämd punkt i rymden och
åstadkom ingen skuggeffekt. Man skulle kunnat tro sig
vara midt på middagen och midt i sommaren,
någonstädes i ekvatorialtrakterna, der solens strålar falla lodräta.
Hvarje spår af vattenånga hade försvunnit; klipporna, de
aflägsna bergen, den orediga massan af den på långt håll
synliga skogen antogo ett besynnerligt utseende under den
likformiga spridningen af det lysande fluidum. Vi
liknade den fantastiska figuren hos Hoffman, som förlorat
sin egen skugga.

Efter en timmes promenad syntes brynet af en
ofantlig skog, men denna gång icke någon af de
cham-pignonskogar, som gränsade intill Port-Graüben.

Det var tertiärformationens vegetation i sin fulla
prakt. Här växte stora palmer af nu för tiden försvunna
arter. Ståtliga tallar, idegranar, cypresser och thuyor
representerade Coniferæ och voro sins emellan förenade
genom ett nät af oupplösliga slingväxter. En matta af
mossor bildade en mjuk betäckning på marken. Under
skugghvalfven, som knappt förtjeuade detta namn, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free