- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
232

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

till jordens medetptJnkt

de icke erbjödo något skydd, sorlade några bäckar, på
hvilkas bräddar frodades kolossala ormbunkar, liknande
dem som finnas i den bebodda jordens varma länder.
Men dessa träd, dessa buskar och växter; som saknade
solens lifgifvande värme, voro utan färg; allt
sammanblandades i en enformig, brunaktig och liksom förvissnad
färgton. Bladen voro beröfvade sin grönska; till och
med blommorna, som under den tertiära epoken, hvilken
såg dem födas, voro så talrika, men utan färg och lukt,
tycktes vara gjorda af papper, urblekt under luftens
inverkan.

Min onkel Lidenbrock vågade sig in i dessa snår,
och jag följde honom med en viss betänksamhet. Hvarför
skulle icke några fruktansvärda däggdjur påträffas der,
efter som naturen erbjöd vegetabilisk föda? På de
stora, öppna platserna efter kullfallna och af tiden
uppfrätta träd upptäckte jag flera ärtväxter, hallonarter och
tusen andra ätbara buskväxter, som så begärligt ätas af
alla idislande djur. Vidare syntes träd från de mest
skilda trakter på jordens yta sammanblandade ocli
lindade om hvarandra, eken växande bredvid palmarter,
den australiska Eucalyptus stödjande sig mot den norska
silfvergranen, nordens björkar blandande sina grenar
med ny-zeeländsk kauris. Der fans nog till att
förbrylla de fyndigaste klassifikatörer af den jordiska
botanikens alster.

Plötsligt stannade jag och hejdade min onkel med
handen.

Det öfverallt diffusa ljuset gjorde det omöjligt att
se äfven de minsta föremål långt in i skogen. Jag hade
trott, att jag såg . . . Nej! jag såg verkligen med mina
ögon ofantliga varelser röra sig under träden! Det var
gigantiska djur, en bel hjord af Mastodonten icke längre
fossila utan lefvande, och liknande dem, hvilkas
qvarlefvor upptäcktes 1801 i Ohios sumpmarker! Jag såg
dessa väldiga elefanter, hvilkas snablar rörde sig under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free