- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
255

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIOANDRA KAPITLET

255

manometern var borta, och ingen ungefärlig
uppskattning kunde ersätta den.

Temperaturen ökades imellertid mer och mer, och
jag kände mig bada i svett i en brännande atmosfer.
Jag kunde icke jemföra den med något annat än den
värme, som utstrålar från en smältugn, i det ögonblick
gjutningen försiggår. Småningom hade både Hans, onkel
och jag måst aflägga våra rockar och* västar; det
obetydligaste plagg blef en orsak till obehag, för att icke
säga plåga.

— Stiga vi då upp till en hvitglödande region? —
utropade jag i ett ögonblick, då hettan fördubblades.

— Nej, — svarade min onkel, — det är omöjligt!
Det är omöjligt!

— Men muren är het, — sade jag i det jag kände
på klippan.

Och då jag i detsamma snuddade med min hand
vid vattnet, måste jag hastigt rycka den tillbaka.

— Vattnet är kokhett! — ropade jag.

Denna gång svarade professorn blott med en
vredgad åtbörd.

Min själ intogs då af en oöfvervinnelig
förskräckelse, som icke mera lemnade den; jag hade en
förkänsla af någon nära förestående katastrof, sådan icke
ens den djerfvaste fantasi någonsin kunnat skapa. En
i början sväfvande, obestämd tanke öfvergick till visshet
i min själ; jag stötte den ifrån mig, men den kom
envist tillbaka. Jag vågade icke kläda den i ord, men
några ofrivilliga iakttagelser stadgade min öfvertygelse.
Vid facklans dunkla sken märkte jag oroliga rörelser i
granitmassorna; något fenomen var tydligen på väg att
inträffa, hvaruti elektriciteten spelade en roll; och dertill
denna utomordentliga hetta, detta kokande vatten! . . .
Jag ville rådfråga kompassen.

Den var kollrig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free