- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
307

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leddes fram och vigdes vid den andre;
barndomsvännen månde väl vara död —

Midt under gästernas glam och dans, smyger en
okänd gäst ett bref till bruden. Hon smög sig till
att läsa det och fick så veta, att major Froste rest
dag och natt, för att hinna fram före bröllopet, och
att han nu väntade henne ute i skogen vid den sten,
der de som barn lofvat hvarandra sin tro.

Allas blickar följa en brud, alla öron lyssna till
hennes ord, hur skulle hon nu kunna tala till
budbäraren, som enligt gammal sed vardt gäst, fast han
var en okänd vandrande krigare.

Då föreslog bruden gästerna, att de skulle roa
sig med att säga och lösa gåtor. De gjorde så, och
efter en stund vände hon sig till krigaren och sade:
»Säg den dig sände, att jungfrun kommer då granen
grånar och furen blånar, hornet klyfves i den lilla
ändan och hela jorden öfvertäckes af klara vattnet!
Kan du gissa den gåtan:»

»Den måste jag höra en gång till och så gå ut
och begrunda den!» svarade krigaren. Bruden sade
den än en gång, och nu mindes budbäraren hvarje
ord, gick tyst från bröllopsgården och frambar gåtan
till major Froste. Han begrundade den en stund, derpå
sade han:

»Jungfrun, det är bruden sjelf, som kommer
oskärad till mig. När granen grånar, det är då
gästerna tömt ölstånkorna af granträ; furen blånar,
morgonen gryr, och hornet klyfves i den lilla ändan,
när hanen gal; ty hornet är hans näbb och klara
vattnet öfvertäcker jorden,
när daggen fallit derpå,
alltså kan jag vänta henne efter midnatt.»

Bröllopsgästerna bröto upp vid midnattstid och
brudparet gick till sin kammare, der brudgummen gick
till hvila och bad bruden göra det samma. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free