- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
308

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon sade, att hon först efter öflig sed måste gå ut
och ge kreaturen foder, ty det bringade lycka med
boskapen. Han samtyckte dertill, och så gick hon,
men inte till stall och fähus, utan till barndomsvännen
på deras gamla lekplats, och med honom flydde hon
till hären och kungen.

I Oderljunga förtäljes en så lydande sägen:

Det var en fattig vallpojke och husbondens lilla
dotter, som lofvade hvarandra trohet. Då han blef
äldre gick han till sjös, och på många år hörde man
ej af honom. Nu var flickan så gammal, att
föräldrarne beslöto att gifta bort henne, antingen hon
ville eller ej, ty friare hade hon godt om, fast hon
sade dem alla nej. Föräldrarne valde henne en man
och bröllopsdagen utsattes. Kvällen före denne dag
kom sjömannen hem till sin far, som bodde i samma
by som brudens föräldrar, men den gamle igenkände
ej i den fine ståtlige sjökaptenen sin son, utan mottog
honom som en resande främling, hvilket han sade sig
vara. Sjömannen sporde om folket rundt omkring
i bygden, och fick så veta, att gubben nästa dag
skulle på bröllop hos grannens, men att bruden hellre
velat haft hans son, om denne hade varit vid lif, än
hon ville gifta sig med den man, som föräldrarne åt
henne utsett.

Då frågade sjömannen, om det ej här vore sed,
att bjuden gäst tog en resande vän med sig till
gästabud. Gubben svarade jo, och då bad sjömannen om
lof att få följa honom till bröllopet.

De två kommo tidigt, liksom också presten, men
brudgummen, som hade ett stycke väg att färdas med
sitt följe, lät vänta på sig. Under tiden talade den
främmande sjökaptenen med presten, och dervid
yttrade han, att han färdats vida omkring, sett många
menniskor, men aldrig hade han sett en prest nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free