Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sjelfva herregården finnes en skatt i en källare,
som är stängd med en jerndörr, hvilken högst sällan blifvit
öppnad, och när det har skett, har man förnummit en
hisklig stank i hvalfvet. Somliga säga, att äfven denna
skatt bevakas af en höna; andra säga, att det är en svart
hund med glödande ögon; andra åter påstå, att det är
en ung kvinna med långt gult hår och att hon har hotat
med borgens brand, om någon vågade taga skatten. Der
skall ha varit en norrman en gång och erbjudit sig att
våga försöket; då varande egaren frågade honom, om han
tillika säkert kunde ansvara för borg och gård, men det
lär norrmannen ej ha kunnat, och derför ligger skatten
der ännu.
I Vanneberga bys backalycka lyckades det för en
man att gräfva upp en kittel, full af penningar. Följande
natt, då mannen, som hette Mattis, var borta, kommo
gastarne, hvilka egt skatten, till huset och ropade: «Mattis,
Mattis!» Hans hustru aktade sig nog för att öppna, hur
de än väsnades och ville in, hon bad dem vända sig till
mannen sjelf, om de ville honom något, ty hon hade ej
med den saken att skaffa. De gingo, men kommo igen
andra natten och ville in, för att ta sin kittel; men Mattis
stod på sig och slapp dem ej in. Tredja natten kommo
de igen, men då hade han presten hos sig; denne
lemnade gastarne kitteln och manade dem bort. De måste
gå, fast kitteln var — tom, då mannen och presten
lemnade ut den.
En man här uppe på Söderåsen gräfde för några år
till baka upp en lerkruka full med ben; men han förlorade
sitt förstånd dervid och fick det ej igen, förrän en klok
rådde hans hustru att koka ett ägg i den sjukes vatten
och lägga det, tillika med allt hvad han tagit ur ättehögen,
till baka på sin plats.
I Norra Vrams socken bodde för flera år sedan en
kvinna, som hade gömt sina penningar i en lada. Då hon
var död och stod lik, märkte gårdens drängar, att hon gick
och sysslade och letade i halmen. Samma dag hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
