Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrafvas togo de en bjellra, som hängde om halsen på ett
sto, som hade föl, och knöt den kring likets hals, så de skulle
höra, om hon kom hem från grafven. Jo men kom hon!
Men då fölet, det var en hingst, hörde ljudet af bjellran,
sprang det efter kärringen till kyrkogården, och då det ej
kunde slippa in der, galopperade det hela natten och hela
dagen rundt kring muren, och det stod ej till att få hem
på något sätt eller vis. Slutligen måste man gräfva upp
kärringen, taga bjellran af halsen på henne och hänga den
på stoet; då sprang fölet hem, men kärringen hördes ej
heller af sedan.
Det är ej många år sedan, att man i Kågeröds socken
hörde talas om en man, som haft sin själ så fästad vid
sina egodelar, att han, sedan han var död, ej kunde blifva
från dem, utan hvarje natt kom hem och stökade bland
dem. Då fann någon på det rådet, att ställa en
halmkärfve i gårdsgrinden och hänga ett par afvigt vända byxor
bredvid på grindstolpen, ty gengångaren kunde ej komma
fram, förrän han vändt byxorna rätt och räknat knäna på
hvarje strå i halmkärfven. Nästa natt kom han och
försökte först att vända byxorna, men när han vändt den ena
rätt och skulle till den andra, tog han jemt fel, så han
vände den samma afvigt igen. Så gick han på ända till
hangället, och han var så arg, att han skakade byxorna
så man hörde hur messingsknapparne i dem klingade mot
hvarandra. Sedan han hållit på med det arbetet några
nätter, blef han borta.
Det händer ofta, att folk, som ha skäl att tro, det
någon af deras döda kommer hem igen, lägger en kappe
linfrö eller gryn i likkistan, ty förrän gengångaren får
räknat fröna eller grynen, går han ej från grafven.
På Konga kyrkogård hände det sig en gång, att en
dräng, som gick der öfver, såg en kvinna sitta vid en graf
och svepa ett nyfödt barn. «Ingen list! ingen list (linda)!»
klagade hon, ty man hade ej haft omtanke nog att ge
henne en sådan med sig i kistan, fast man visste att hon
skulle ha ett barn. Drängen var rådig och löste af sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
