- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
277

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lördag åter till gården, för att firåga den närsynta och
hennes mor, om han fick nej till sitt frieri der i huset.
Den närsynta var mycket bedröfvad och modern rände
omkring i hela huset och sökte efter något, men
styfdottern satt i väfstolen. «Ack», sade moran, «vi hade
visst och säkert kommit till dig i Söndags, men min
dotters kistnyckel är borta, och hur mycket vi än sökt, står
den ej att finna.» — «Den ligger i eder flitiga dotters
lintotte, der jag lade den i Tisdags åtta dagar sedan.
Men den kvinna, jag friar till, sitter der i väfstolen.» Så
gick den närsynta miste om fästman den gången, och
styfdottern höll bröllop med honom.

Nästa gång der kom en friare till gården, lyckades det
bättre för den närsynta, ty nu var der ingen att välja på.

«Låt mig nu se,» sade modern, «att när din fästman
kommer, du talar fint med honom, och ej, som du brukar,
med hela munnen.» Dottern lofvade att följa rådet, hvilket
hon på sitt sätt också gjorde, ty hon höll med fingrarne
i hop halfva munnen när hon talade med fästmannen.

«Nu var du dum igen, min dotter,» sade modern, «låt
mig nu se, att du om Söndag, då du i bruddrägten skall
visa dig i kyrkan, håller tungan rätt i munnen. Och gör
så inte munnen så bred, som om du sade fitt, utan såg
sipp, när du kommer i kyrkdörren, så blir munnen liten
och nätt.»

Ja bevars, det skulle hon nog komma i håg. Det
gjorde hon också, men hon tog bara miste om orden, så
att då hon kom i kyrkdörren sade hon fitt, och så
räckte hon ut tungan så alla kunde se, att den satt rätt i
munnen.

Nu hade modern ändtligen med sju sorger och åtta
bedröfvelser fått sin dotter gift; men så skulle hon
besöka henne i det nya hemmet och se, om hennes goda
hushållsråd burit frukt. När hon så kom in på gården,
mötte hon dottern, dragande en barf efter sig; i köket
låg en stor stenhög, byttor och kar voro fylda med
allehanda skräp, och ett stycke fläsk var bundet vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free