- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
115

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det blir jag lika klok på.»

»Hon fick tvillingar i fjor, ock då blef bon glad. Men i
år rymde hännes man, ock så gråter hon öfver barnen, för hon
kan inte själf föda dem.»

Lyckligtvis voro de nu framme; annars hade den frågvise
baronen fått höra flera gåtor, än hans hufvnd kunde rymma.

Den lättlärda fiiokan.

Gylle socken, Skytts härad.

De^ var en gång en ungkarl, som kom för att fria i en
gård. Så hade husmodern där en egen dotter ock en styfdotter.
Styfdottern var, som det ju plägar vara, mycket vackrare än den
egna dottern. Åtminstone tykte alla friarne det, ock därför
sökte alltid styfmodern att visa dem, hur odaglig hon var
till arbete. För se, där var ting, som hon aldrig hade tått
lära sig, stackaren.

När nu denne friaren bara slog ögon till hänne, så befalde
styfmodern hänne att sätta sig i väfven ock väfva
femskafts-tyg med fem trampor, ock det hade tösalifvet aldrig förr
pröf-vat på. En kan tänka, hon var eländig, för hon ville så gärna
ba den hygglige ungkarlen. Hon satt där ock trampade ock
slog, ock slog ock trampade, men det blef bara hästar, ock
hon önskade sig sju alnar under jorden, så skämdes hon, för
friaren satte sig hos hänne ock tittade på arbetet. Efter en
stand så sade han:

»Min far hade fem hästar, ock när han skulle rykta dem,
började han med den närmaste till höger, ock så förföljde han
bela raden, ock började så igen på den förste.»

»Jaså», sade flickan, ock så gjorde bon på samma sätt
med de fem väftramporna, ock så blef där inga hästar i väfven
mera.

Då förstod friaren, att det var en klok flicka, ock så
friade han till hänne ock fick ja ock höll ett bröllopp, som
varade i åtta dar, i sin egen gård. Där bygga de bo, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free