Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lappa de 8ko, där måla de barn i skäppor, ock så sköto de
mig hit, för att jag skalle tala om det.
Västgötens brölloppskläder.
Torups socken, Västra Göinge härad.
Det var en gång en ung knalle, som gjorde sin första
vandring i Skåne. Så kom han till ett hörland, ock blått var
det, för det stod j astament i fagraste blom.
»Nå, gu pina dö, är det la inte sjön, som jag hört snackas
om!» säger nu knallen för sig själf; »na får jag se, om jag
kan simma.»
Knallen han klädde af sig till bara skinnet ock tog sin
påse på ryggen, ock så bredde han ut armarna ock slängde
sig näsgrues i hörlandet ock kröp så på händer ock fötter genom
hören ock blef mycket glad, när han kom lyckeligt till lands
med sin påse, torr ock välbärgad.
Någon tid efter detta kom han en söndag förbi en kyrka,
ock dit gick han in. Justament som han trädde in genom
dörren, skriker prästen af all makt från predikstolen:
»Hurudan kommer du här in ock har inte brölloppskläder!
Binder honom till händer ock fötter!»
Då skulle en sett västgöten! »Bind la du i Hultamosa,
ock bind inte mig!» skrek han midt i kyrkan. »Du må la
veta, att när jag kommer hem till Västergyllen ock tar på
mig mina hvite byxor ock min gule väst ock min gröna tröja,
så har jag så granna brölloppskläder som hvilken som hälst.»
Ock så spankulerade västgöten nog så stolt ut ur kyrkan ock
lät prästen skärmisera, bäst han ville, med de andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
