Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alls icke hade att skaffa med hans
förhållande till Marta, men när han icke mera kunde
dölja för sig själf, att Martas bild dag för dag
allt mera plånades ut, öfverlämnade han sig åt
en obestämd förhoppning att händelserna i alla
fall skulle genom någon lycklig tillfällighet taga
en gynnsam vändning. När han reflekterade
öfver saken, sade hans förnuft honom, att om
han icke mera kunde älska Marta, var detta ett
förhållande som var ohjälpligt, och hans
hederskänsla manade honom att ärligt säga henne det,
men hans afsky för allt lidande och en hos de
flesta människor inneboende önskan att framstå
från sin fördelaktigaste sida, kom honom att
ständigt uppskjuta med detta obehagliga
af-görande. Sedan grep honom lidelsen så, att
han icke mera reflekterade öfver rätt och orätt;
hans varmblodiga natur kräfde lycka af lifvet.
Emedan öfverste Björkegrén hela hösten
jämt varit illamående och sjuk och följaktligen
varit oftare hemma än vanligt, hade öfverstinnan
och John sällan på förhand kunnat
öfverens-komma, när de skulle träffas. Vanligtvis skref
öfverstinnan hvarje morgon för att låta
honom veta, hvilken tid på dagen de kunde
vara mest ostörda, och glömmande allt öfrigt
väntade John endast på denna korta stund
af sällhet. Men nu hade plötsligt afgörandets
stund kommit. Det lilla ansiktet med de
undrande, stora grå ögonen hade plötsligt stått
för honom där uppe på utställningen med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
