Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anklagelse, hvilken det nu mera var omöjligt att
slå ifrån sig.
John dref i höstskymningen längs gatorna,
utan att lasta sig vid hvart han gick, med
händerna nedstuckna i paletåfickorna och ett djupt
veck mellan ögonbrynen. Han hade skyndat
ut för att icke träffa Marta; han måste fatta ett
beslut, innan han återsåg henne. Den orättvisa,
han varit utsatt för vid tjänstens besättande,
stegrade ytterligare hans förbittring.
Han erinrade sig plötsligt att han kanske
denna tid på eftermiddagen kunde träffa
öfverst-innan ensam och styrde hastigt sina steg till
hennes bostad, i det han erfor något af ett barns
önskan att blifva tröstad.
Ofverstinnan var verkligen ensam hemma.
När han kom in i förmaket, fann han henne
half-liggande på schäslongen. Skymningen
besitter, såsom nattens budbärarinna, hemligheten att
samla dagens splittrade känslor och hugskott till
hela stämningar, stora önskningar och
passioner. I det John kom fram till henne, voro
alla hans afsikter att fatta ett afgörande beslut
glömda och han låg på knä, öfverhöljande denna
fina, vackra hand med brännande kyssar . . .
Under tiden hade Marta gått till Walls.
Efter mötet på utställningen hade hon varit i
den häftigaste oro; aningar och tankar, som
förfärade henne själf, som hon icke vågade tänka
till slut, trängde sig på henne. Och då intet
faktum fanns att taga vara på, fyllde dessa fan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
