Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han studerar arbetarerörelsen, och nu skall han
stanna någon tid här. Hvad det blir roligt att
se honom.» Martas allvarsamma ansikte lystes
upp likasom utaf skymten af ett leende.
»Tänker det,» menade Agnes. »Det skall
bli roligt att se din vise man; han kommer visst
att finna oss målarfolk bra lättsinnigt. Jag är
smått rädd för honom. Att tänka sig att jag
skall vara rädd för en karl 1» Hon rätade
skrattande ut sin ståtliga gestalt.
»I morgon far du emellertid hålla honom
helt och hållet för dig själf; jag far med Anton
till Meudon. — Se där är Anton.»
Efter en knackning på dörren trädde en ung
man in.
När man såg honom, kunde man väl förstå
att fröken Agnes Reitz icke ansåg karlarne
alltför skräckinjagande. Han hade ett smalt, fint
ansikte med ett vekt, drömmande uttryck. Det
lilla hufvudet, som satt på en spenslig, smal
kropp, var litet framåtböjdt, som om den unge
målaren ständigt velat studera det han hade
framför sig. .
»Kom hit, Anton, och se om det här benet
är orätt tecknadt,» ropade Agnes.
Benet var för långt, hvilket äfven Agnes
trott.
»Kommer du ut och äter middag med mig
i dag?» frågade han.
»Har du arbetat?» Hon såg forskande på
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
