Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>Som en slaf från klockan nio i morse, men
det anses väl ännu inte tillfylles, för ni kvinnor
gno på så förbannadt. Om ni skulle bli berömda
efter antalet dagliga arbetstimmar, så skulle ni
snart totalt fördunkla oss män,» tilläde han
ironiskt.
Agnes nöp honom i örat och förklarade, att
han varit snäll, samt att hon skulle gå med.
Medan hon gick in i Martas sofrum för att
göra sig i ordning, satt den unge målaren och
bläddrade i en skissbok. Han var i allmänhet
fåordig, likasom trög att tala, och lät sina ord
beledsagas af rörelser med armar och händer,
som om han ritat upp stora osynliga konturer af
det han talade om.
Marta och han sågo hvarandra nästan hvar
dag, så att de icke generade sig med att hålla
sällskap.
När Agnes om en stund kom ut i ateliern,
var arbetsblusen utbytt mot en modern dräkt
med några små extravaganta tillsatser, som
an-gåfvo konstnärinnan.
»Adjö med dig, Marta lilla; i dag får du
äta middag ensam, men i morgon får du ett desto
kärare sällskap 1»
»Jag hoppas fröken Marta i dag har en lite
förståndigare middag än den sista af kaffe,
grön-salad och rädisor,» tilläde den unge målaren
skämtande.
Marta var van att vara allena. Ibland hände
det att hon gick till en restaurant med de andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
