Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi butiksdörren. ‘ Tänk, om gumman kommer ut
och kräfver mig!’ tänkte jag.
Och när så jungfrun kom upp med min
mjölka-skvätt, kände jag mig ‘knäsvag i alla lemmar\ Jag
var rädd att hon skulle ha björnbud, och därför
låtsades jag sofva tidigt om morgnarna och smög
mig ut och gick om kvällarna. Det är som Sven
Nilsson i österslöf sa’: ‘Björnar och barn pina en
värst, när en går och väntar på dem’. När jag kom
hem, tordes jag knappt se åt bordet till: jag var
rädd att där skulle ligga bref till mig.
Det låg där också två dar före julafton, när jag
kom hem. Jag gick fram och tillbaka och
kallsvettades en half timme, tror jag, innan jag vågade
öppna det. Jag kände mig som en brottsling, men
slutligen måste jag ju däran.
Och så var det–––––en hjärtlig och vänlig
inbjudan att komma ner på julafton till värdinnan
och inte sitta ensam och kuckelura uppe på vinden.
Det var nästan värre än ett krafbref!
Se, gumman hade tre döttrar och en
butiks-mamsell, som satt och sydde pynt på hattarna. De
sågo godt ut allesamman, men voro några rediga
fnissebyxor. Aldrig i lifvet stod snacketyget stilla
på dem: de tisslade och tasslade och fnittrade och
flinade och ‘hade sig’ och ‘gjorde sig tilP — det
hade jag nog kommit underfund med, när jag varit
bjuden ner där på mårtensgås — såsom skick och
sed är i Lund. Och jag stackars skomakarepojke,
som aldrig varit i lag med herrskapstöser, jag visste
ju hvarken hur jag skulle bära mig åt eller hur jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
