Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle lägga mina ord — knappt nog hur jag skulle
äta något så när på folkavis, efter jag lefde på
skåpmat för det mesta och satt och skrapade mina
lam-maben och fläskskankar.
Förra gången jag var där, hade jag kommit
underfund med att de skrattade åt, att jag hade så
stackiga byxor. Stackars jag! Det var det enda
paret, som var så helt, att det tålte ses från alla
sidor. Det gjorde mig ändå godt den gången, att
den äldsta af flickorna tog mitt parti och mente, att
det inte var rätt att göra narr af mig för det jag
var fattig och tafatt. ‘Jag tycker han ser riktigt
hygglig ut!’ sa’ hon. Och hon sa* det med kläm
ändå. De andra började nojsa med henne och
på-stodo, att hon var förtjust i mig. Och så nego de
och bugade sig och sa’: ‘Gumman Gummesson!’
Då sprang hon, och där blänkte tårar i de
blixtrande ögonen.
Men från den dagen tittade jag alltid efter
henne, när jag gick förbi fönstret, och försökte ställa
det så, att jag kunde komma i möte med henne när
hon kom hem från kyrkan. Men inte vågade jag ge
mig i tal med henne så ofta som jag hade önskat.
Värst utaf allt var att på det andra
vindsrummet bodde där en sjundeklassare, en realist, en
stilig pojke, nära nog en herre. Han kunde spela
piano nästan som en direktör, medan jag slet som
en hund med mina skalor och koraler för examen.
Och han kunde sjunga glada visor och hitta på alla
slags lekar. Bredvid honom måste jag ju
nödvändigt ta’ mig ändå drumligare ut än annars. Han
hade frack, när han gick på värdinnans bjudningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
