Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Lyckligtvis är det inte bara på mig du tror.
— Ne], men mest. Nå, se där kommer Hans
ändtligen.
När Helga tio minuter senare följde ut
redaktören genom tamburen, var Hans redan kommen
och stod redo med en väldig blomsterhyllning.
Magda, som hängde vid hans arm, betraktade
den främmande med stora forskande ögon, som
om det gällde en själs hemlighet.
När han stängt dörren, brast det lös.
— Nå, hvad ville han?
— Han ville höra min åsikt, sade Helga
långsamt, om tandvården bland folkskolebarnen.
Magda såg ett ögonblick besviken ut.
Men då hon fann, att både Hans och Helga
skrattade åt henne, vände hon sig om med ett
föraktfullt: och du låter lura dig att tro, att det
var rätta ärendet!
I salen var frukostbordet smyckadt med
blommor. Helgas tallrik stod som i en blomsterberså.
— En sådan födelsedag har du aldrig firat förr,
sade Hans. Magda kan hon.
Vid den största buketten hängde ett litet bref.
Helga bröt det och läste. »Direktör och fru Georg
Gents, med innerlig tack och lyckönskan.»
»Direktör och» hade frun tillskrifva å sitt visitkort. Med ett
hemligt leende stoppade Helga kortet tillbaka igen
bland blommorna, det såg ju helt oskyldigt ut och
ingen kunde ana hur roligt det var. Detta
»direktör och» försonade henne plötsligt med herrskapet,
hon skulle aldrig reta sig på det mer.
Man slog sig ner. Alf hade icke kommit, och
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
