Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Catherine var den, som först var färdig. Hon tog på sig sina grufbyxor och
lärftströjan samt knöt den blå hufvan om håret. I dessa på måndagen
snygga kläder tog hon sig ut som en liten karl; hon hade intet kvar af sitt
kön mera än den lätta vaggningen med höfterna.
»När gubben kommer hem», sade Zacharie elakt, »blir han allt glad
öfver att finna sängen obäddad. Lita på, att jag skall säga honom, att
det är ditt fel.»
Gubben, det var farfadern, Bonnemort, som arbetade om nätterna och
gick och lade sig på dagen, så att sängen aldrig fick kallna; alltid var det
någon, som låg där och snarkade.
Utan att ge något svar, hade Catherine tagit sig för att släta till och
stoppa ned täcket. Men en stund hade man hört buller på andra sidan
väggen i grannhuset. Dessa tegelhus, som voro ytterst ekonomiskt byggda
af bolaget, hade så tunna väggar, att minsta hviskning hördes igenom dem.
Man lefde alldeles inpå hvarandra, från ena ändan af huslängan till den
andra; och intet af lifvets intimaste förhållanden var där doldt ens för
småbarnen. Tunga steg hade skakat en trappa, sedan hördes som ett mjukt
fall, åtföljdt af en suck af välbefinnande.
»Seså», sade Catherine, »nu går Levaque, och nu kommer Bouteloup
igen till sin kära fru Levaque.»
Jeanlin flinade och äfven Alzires ögon tindrade. Hvarenda morgon
hade de på detta sätt sin förnöjelse åt grannarnas familjelif på tre man hand:
en kolbrytare, som hade inneboende hos sig en nattarbetare, hvarigenom
hustrun fick två män, en om dagen och den andra om natten.
»Philoméne hostar», sade Catherine efter att ha lyssnat.
Hon talade om familjen Levaques äldsta dotter, en stor flicka på 19
år, älskarinna åt Zacharie, med hvilken hon redan fått två barn, för öfrigt
så bröstklen, att hon var kolharperska, enär hon aldrig hade kunnat arbeta
nere i grufvan.
»Ah, Philoméne», svarade Zacharie, »hon struntar i alltihop, hon
sof-ver!... Hon är ett svin att sofva ända till klockan sex!»
Han tog just på sig byxorna, när han gick och öppnade fönstret, fattad
af en plötslig idé. I mörkret därute låg grufbyn, som nu började att vakna,
ljusen stucko fram här och hvar mellan persiennespjälorna. Och nu blef det
en ny tvist: han lutade sig fram för att hålla utkik på, om han inte från
Pierrons där midt emot skulle få se komma ut öfverfogden vid
Voreuxgruf-vorna, hvilken beskylldes för att tillbringa nätterna hos Pierrons hustru;
men systern skrek till honom, att mannen hade dagen förut återtagit sitt
dagsarbete vid uppfordringen, och att Dansaert därför alldeles säkert inte
i natt hade kunnat ligga där. Vinden trängde in i iskalla pustar, bägge
blefvo heta, hvar och en vidhöll riktigheten af sina påståenden, då det
plötsligt hördes skrik och gråt. Det var Estelle, som i vaggan pinades af kölden.
Maheu vaknade tvärt upp igen. Hvad hade han nu fått i kroppen?
Där låg han ju och somnade om igen som ett annat kräk! Och han svor
så mustigt, att barnen bredvid honom inte vågade dra andan. Zacharie
och Jeanlin slutade att tvätta sig med redan trött långsamhet. Alzire låg
fortfarande och tittade på med stora, vidöppna ögon. De båda småttin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
