Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt mig vara i fred! Du dricker för mycket kaffe.»
»Och min man», sade hustru Maheu i sin tur, »borde ni komma och se
till... Han har alltjämt sitt onda i benen.»
»Det är du, som sliter ut honom. Lämna mig i fred!»
De båda kvinnorna stodo, där de stodo och sågo den flyende doktorn
på ryggen.
»Stig på», sade hustru Levaque, efter att med sin granne ha utväxlat
en förtviflad axelryckning. »Du må tro, att det finns nytt att prata om...
Och du skall dricka lite kaffe. Det är alldeles nykokt.»
Hustru Maheu stretade emot, men måste ge med sig. Nåja, alltid
kunde hon dricka en tår kaffe för att inte göra den andra emot. Och hon
steg in.
Salen var så smutsig, att den var riktigt svart. Golf och väggar voro
fulla af flottfläckar, skänk och bord klibbiga af smuts, och stanken af ett
dåligt hållet hus kom en nästan att storkna. Bredvid elden med bägge
armbågarna på bordet och näsan öfver tallriken satt Bouteloup, som ännu
var ungdomlig för sina 35 år, och höll på att göra slut på ett stycke kokt
kött, skulderbred och groflemmad, frodig och säflig, medan den lille Achille,
Philoménes förstfödde, som redan fyllt två år, stod alldeles invid honom
och tyst såg på honom med ett glupskt djurs bönfallande uttryck.
Bouteloup, som trots sitt mörka skägg var mycket ömsinnad, stoppade då och
då en bit kött i munnen på barnet.
»Vänta, så jag får sockra på det», sade hustru Levaque, och lade i
förväg pudersockret i kaffekannan.
Hon, som var sex år äldre än mannen, var hemsk att skåda, utsliten,
med barmen på magen och magen på låren, med ett tillplattadt tryne med
gråaktiga skräggstrån och alltid okammad. Han hade tagit henne alldeles
sådan hon befanns utan att rensa henne mera, än han rensade sin soppa, i
hvilken han hittade hårstrån, eller sängen, där lakanen gjorde tjänst i tre
månader. Hon ingick också i pensionen, och hennes man upprepade gärna,
att goda affärer göra goda vänner.
»Jo du, det var för att tala om för dig», fortsatte hon, »att i går kväll
såg man Pierronskan stryka omkring åt Silkesstrumpan till. Herrn, du vet,
väntade på henne bakom Rasseneur, och de togo tillsammans vägen utefter
kanalen ... Hvad ... snyggt... en gift hustru!»
»Åh kors», svarade hustru Maheu, »innan Pierron gifte sig med henne,
skänkte han kaniner till fogden; nu lånar han henne sin hustru, det är ju
billigare för honom.»
Bouteloup slog till ett väldigt flatskratt och kastade en insåsad
bröd-skifva i munnen på Achille. De båda kvinnorna fortforo att lätta sitt hjärta
på Pierronskans bekostnad: denna var en kokett, som visst inte var vackrare
än någon annan, men alltid höll på med att sköta om sin hy, att tvätta sig
och pomadera sig. Nåja, det var ju mannens sak, ifall han tyckte om så’na
finesser. Det fanns karlar, som voro så ärelystna, att de skulle kunna torka
sina förmän hvar som helst bara för att få höra dem säga tack. Till sluts
blefvo de afbrutna därigenom, att en grannhustru kom in med en liten
barnunge på nio månader, Désirée, Philoménes sistfödda: den unga modern,
som åt sin frukost i sorteringshuset, hade ställt det så, att man skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
