Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit ner till henne med den lilla, hvarvid hon slog sig ned bland stenkolen
och gaf barnet di.
»Min unge kan jag inte gå ifrån en minut, för då börjar hon genast att
tjuta», sade hustru Maheu och betraktade Estelle, som hade somnat in på
hennes armar.
Men hon lyckades inte undvika den uppmaning, som hon en stund hade
läst i hustru Levaques ögon.
»Säg, vi skulle väl tänka på att göra slut på det här.»
Först hade de båda mödrarna utan att behöfva tala om saken varit ense
om att inte påyrka giftermål. Om Zacharies mor ville så länge som
möjligt få lyfta sonens halfmånadspenning, så blef Philoménes mor rasande vid
bara tanken på att lämna ifrån sig sin dotters. Det var ingenting, som
brådskade; den sistnämnda skulle till och med ha föredragit, att ha gossen
hos sig, så länge det var bara ett barn, men när gossen växte upp och åt
duktiga tag samt det hade blifvit ett barn till, så fann hon, att hon inte gick
i land med saken och yrkade nu ursinnigt på äktenskap, som en kvinna, den
där inte har lust att släppa till af sitt eget.
»Zacharie har ju genom lotten gått klar krigstjänsten», fortsatte hon,
»det är inte mera något, som hindrar... När ska’ vi säga, det kan bli?»
»Det där få vi skjuta upp med så länge», svarade hustru Maheu. »Det
är ledsamma saker, det där! Som om de inte skulle ha kunnat vänta, tills
de blef vo gifta... Det försäkrar jag, att om jag finge veta, att Catherine
hade gjort en sådan där dumhet, så strypte jag henne.»
Hustru Levaque ryckte på axlarna.
»Bry dig inte om det, hon kommer nog därhän, liksom alla andra.»
Säker som en man, som är hemma hos sig, gick Bouteloup och rotade
i skänken för att söka efter bröd. Grönsaker till Levaques soppa, potatis
och purjolök, lågo på ett bordshörn till hälften skalade, hvilket arbete
börjats och lagts undan tio gånger under de ideliga sladderstundema. Hustru
Levaque hade emellertid nyss åter tagit itu med dem, då hon åter gick ifrån
dem och gick och ställde sig framme vid fönstret.
»Hvad är detta för ena?... Åh kors, det är fru Hennebeau med
främmande Se där gå de in till Pierrons.»
Genast kastade sig bägge två åter öfver hustru Pierron. Åh, det slog
aldrig fel, att när bolaget hade främmande, som besökte grufbyn, förde man
dem direkt till henne, för där var så fint. Men man lät säkert bli att tala
om för dem de där snygga historierna med öfverfogden. Man kan väl ha
det fint, när man har älskare, som ha 3,000 francs i inkomst och dessutom
bostad och värme för att inte nämna presenter. Men om det var fint
utvändigt, så var det då inte fint invändigt. Och hela tiden de främmande voro
kvar där midt emot, stodo de och sladdrade därom.
»Se nu gå de», sade slutligen hustru Levaque. »De göra en tur
omkring ... Titta, kära du, jag tror, att de gå in till dig.
Hustru Maheu blef ängslig. Hvem vet, om Alzire hade torkat af
bordet? Och så hennes soppa, som inte var färdig! Hon stammade »adjö
så länge», rusade på dörren och kilade hem till sig utan att titta åt sidan.
Men därinne var allt skinande rent. Helt allvarlig hade Alzire med en
kökshandduk framför sig tagit itu med att laga soppan, när hon såg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
