Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men gick så in till grannarna för att se, om Levaque var färdig. Men där
träffade han Zacharie, som väntade på Philoméne. Och hustru Levaque
tog upp den evinnerliga frågan om giftermålet, skrek och väsnades, att man
struntade i henne, och att hon ännu hade ett ord otaldt med hustru Maheu.
Hvem kunde stå ut med att sitta hemma och vakta sin dotters faderlösa
barn, medan dottern själf var ute och strök med sin älskare? När
Philo-méne hade helt lugnt tagit på sig hatten, tog Zacharie henne med sig, i det
att han upprepade, att han för sin del ville gärna, bara hans mor ville. För
resten hade Levaque redan smitit ut, Maheu hänvisade också grannkvinnan
till sin hustru och skyndade därifrån. Bouteloup, som med bägge
armbågarna på bordet satt och åt på ett stycke ost, afslog envist den vänliga
inbjudningen att gå med och tömma en sejdel. Som god äkta man,
stannade han hemma.
Emellertid blef grufbyn så småningom folktom, männen gåfvo sig i väg,
den ene efter den andre, medan flickorna, som stodo på utkik i dörrarna, arm
i arm med sina älskare gingo åt motsatt håll. Just som hennes far vek af
vid kyrkan, skyndade Catherine, som fick syn på Chaval, fram emot denne
för att jämte honom ta vägen till Montsou. Och när modern nu hade blifvit
ensam hemma bland de lössläppta barnen, orkade hon inte stiga upp från
stolen, utan slog upp åt sig ännu en kopp varmt kaffe, som hon satt och
smuttade på. I grufbyn fanns det endast hustrurna hemma, som bjödo
hvarandra och gjorde slut på kaffepannornas innehåll omkring borden, som
ännu voro varma och nersmorda efter middagen.
Maheu luktade sig till, att Levaque var på »Nyttan»; utan att göra sig
någon brådska gick han till Rasseneur. Och mycket riktigt, i den lilla, af
en häck omgifna trädgården bakom kroglokalen höll Levaque på att slå
ett parti käglor med kamrater. Utan att deltaga i spelet, stodo fader
Bon-nemort och gubben Mouque och följde med klotets rullande, så djupt
intresserade, att de till och med glömde att knuffa till hvarandra med
armbågen. En glödande sol sänkte ned lodräta strålar; det fanns blott en smal
strimma af skugga längs utefter krog väggen; och där satt Etienne och tömde
sin sejdel vid ett bord, för öfrigt ledsen öfver, att Suvarin nyss hade gått
ifrån honom, upp på sitt rum. Nästan alla söndagar stängde maskinisten
sig inne för att skrifva eller läsa.
»Ska’ du vara med?» frågade Levaque Maheu.
Men denne sade nej; han var för varm och höll redan på att förgås af
törst.
»Rasseneur», ropade Etienne, »en sejdel öl!»
Och vändande sig till Maheu, tilläde han:
»Du förstår, att det är jag, som bjuder.»
Nu kallade de alla hvarandra för du. Rasseneur gjorde sig emellertid
ingen brådska, man måste säga till tre gånger, och då var det fru Rasseneur,
som kom med det ljumma ölet. Etienne sänkte rösten för att beklaga sig
öfver värdfolket: det var utan tvifvel bra människor och folk med sunda
idéer, men ölet var så godt som odrickbart och sopporna afskyvärda. Han
hade väl redan tio gånger ämnat flytta, men han drog sig för vägen till
Montsou. Men till sist kom han nog endera dagen att se sig om efter någon
familj i grufbyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
