Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss mera tid. Men hvad som förbittrar oss, det är att detta inte ens är sant;
bolaget ger oss inte alls någon godtgörelse; det stoppar helt enkelt två
centi-mer per grufvagn i egen ficka — så är det!»
»Ja, ja, det är just hvad som är sant!» mumlade de andra deputerade,
när de sågo herr Hennebeau göra en häftig rörelse liksom för att afbryta.
För resten tog Maheu själf ordet ur munnen på direktören. Nu hade han
kommit sig i farten, och orden kommo af sig själfva. Stundtals hörde han
förvånad på sig sj älf, liksom om någon annan skulle ha talat inom honom. Det
var mycket, som hopats i djupet af hans bröst, mycket, som han icke ens
visste gömdes där och som nu trängde fram, då hans hjärta svallade öfver.
Han talade om allas deras elände, om det hårda arbetet, om det kreaturslif,
de förde, om huru hustrur och barn i hemmet jämrade sig af hunger. Han
nämnde om de senaste olyckliga aflöningarna, de löjligt små
halfmånadspen-garna, som åtos upp af böterna och af arbetsstillestånden och som under
tårar buros hem till familjerna. Hade man då beslutit att alldeles förgöra
dem?
»Nu ha vi således kommit hit, herr direktör», sammanfattade han till
slut sitt anförande, »för att säga er, att om vi i alla fall skola gå under, tycka
vi, att det är bättre att så sker därigenom, att vi ingenting göra. Det blir
mindre mödosamt... Nu ha vi lämnat grufvorna och dit ned gå vi inte
tillbaka, förr än bolaget har gått in på våra villkor. Bolaget vill sätta ned
priset per grufvagn och betala förtimringen särskildt. Vi däremot vilja,
att det skall förbli vid det gamla aflöningssättet och att bolaget betalar oss
fem centimer mera per grufvagn. Nu blir det er sak att tänka efter, om ni vill
hålla med rättvisan och arbetet.»
Bland arbetarna höjdes flera röster.
»Så är det... Han har uttalat allas vår mening... Vi begära inte
annat än hvad som är skäligt.»
Utan att yttra något visade andra sitt instämmande genom en nick på
hufvudet.
»Låt nu mig få ge ett svar!» skrek till slut herr Hennebeau, som började
bli förtörnad. »Först och främst är det inte sant, att bolaget förtjänar två
centimer per grufvagn... Låt oss räkna efter!»
Det blef en oredig och förvirrad diskussion. För att försöka att väcka
splittring vände sig direktören med en fråga om saken till Pierron, som
stammande drog sig undan. Levaque däremot stod i téten för de mest
stridslystna, han trasslade ihop sakerna och försäkrade sådant, som han inte kände
till. Rösternas dofva sorl kväfdes i väggarnas bonader och i rummets
drif-husvärme.
»Om ni tala alla på en gång», sade herr Hennebeau, »skola vi aldrig
förstå hvarandra.»
Han hade återvunnit sitt lugn, sin strama artighet, fri från all skärpa,
lugnet hos en arbetschef, den där har fått sin instruktion och nu ämnar att
göra den respekterad. Alltifrån samtalets början hade han icke tagit ögonen
från Etienne; han sökte att manövrera så, att han skulle locka den unge
mannen ut ur den tystnad, hvari han hade inneslutit sig. Han afstod därför från
dispyten om de två centimerna och gaf plötsligt frågan en större omfattning.
»Tillstå nu sanningen», sade han, »ni lyda gemena uppviglingar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
