Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han ville återvinna styrelsens gunst. Han hade just begärt
förhållnings-order, i händelse af något tumult. Svaret hade dröjt, han väntade det med
eftermiddagsposten. Då — sade han sig själf — skulle det vara nog att
skicka af telegram för att få grufvorna besatta af militär, i fall detta var
styrelseherrarnes mening. Själf menade han, att detta helt visst skulle
betyda sammandrabbning, blod och död. Trots hans vanliga energi gjorde
ett dylikt ansvar honom villrådig.
Han satt helt lugnt och arbetade i det tysta huset till klockan elfva.
Då fick han tätt efter hvarandra två telegram, af hvilka det första
meddelade, att Jean-Bart hade inkräktats af skaran från Montsou och det andra
berättade om hisslinornas kapande, eldarnas utrakande och hela
ödeläg-gelsen. Han kunde icke fatta detta. Hvad hade de strejkande att göra
hos Deneulin i stället för att hålla sig till någon af bolagets grufvor? De
kunde för resten gärna sköfla Vandame, det bringade till mognad hans länge
hysta plan, att förvärfva denna grufva. Och klockan tolf åt han sin frukost
ensam i den stora salen och uppassad af betjänten, hvars steg han icke
ens kunde höra, tack vare tofflorna. Denna enslighet gjorde hans
bekymmer ännu mera dystra, han kände sig kall om hjärtat, när en fogde kom
springande och fördes in samt berättade honom om den strejkande skarans
marsch mot Mirou. Nästan genast därefter, just när han höll på att tömma
sin kaffekopp, fick han telegram om, att Madeleine och Crévecoeur i sin
ordning voro hotade. Då blef han ytterligt villrådig. Han väntade posten
klockan två, men skulle han nu genast anhålla om trupper? Eller var det
bättre att ge sig till tåls och ingenting företaga, förrän han fått veta
styrelsens order? Han gick tillbaka till sitt arbetsrum, han ville läsa igenom
en not, som han dagen förut hade anmodat Négrel att sätta upp till
prefekten. Men han kunde icke få rätt på den och tänkte, att Négrel kanske
hade lämnat den kvar i sitt rum, där han ofta satt och skref på nätterna.
Utan att fatta något beslut och förföljd af tanken på detta papper, skyndade
han upp på Négrels rum för att söka efter det.
När han kom dit in, blef han förvånad: rummet var ännu icke städadt,
säkert beroende på Hippolytes glömska eller lättja. Där rådde en däfven
värme, en hel natts kvafva värme, som blifvit ännu tyngre därigenom, att
mynningen till värmeledningen hade blifvit lämnad öppen, och en
genomträngande, kväfvande parfym stack honom i näsan, en doft, hvilken han
trodde härrörde från det toalettvatten, hvaraf tvättfatet var fylldt. Stor
oordning rådde i rummet: kringströdda klädesplagg, våta handdukar kastade
öfver stolsryggarna, täcket uppkastadt, ett lakan uppryckt och släpande
på mattan. Han såg för resten först allt detta endast med frånvarande
blick och gick fram till ett med papper betäckt bord, där han sökte denna
not, som han icke kunde hitta. Två gånger granskade han alla papperen,
det ena efter det andra, den fanns bestämdt icke där. Hvar tusan hade den
slarfven Paul kunnat stoppa undan den?
Och när herr Hennebeau ställde sig midt i rummet och lät blicken
öfver-fara alla möblerna, märkte han i den obetäckta bädden ett litet blänkande
föremål, som lyste likt en stjärna. Mekaniskt gick han fram och sträckte
ut handen. Mellan ett par veck af lakanet låg en liten guldflaska. Han
kände ögonblickligt igen en liten flaska, som tillhörde hans hustru, den eter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
