Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flaska, som hon alltid bar på sig. Men han kunde icke förklara, att den
fanns här: hur kunde den ha kommit i Pauls säng? Och så blef han med
ens förfärligt blek. Hans hustru hade legat där.
»Förlåt», mumlade Hippolyte i dörren, »jag såg, att direktören gick
hit upp...»
Betjänten hade stigit på och blef förlägen öfver oordningen i rummet.
»Herre Gud, det är ju sant, rummet är inte städadt! Också Rose
är borta, så att jag har fått alla sysslorna på mig.»
Hennebeau dolde flaskan i handen och kramade den, så att den kunnat
gå sönder.
»Hvad står på?»
»Det är åter en person där nere... Han kommer från Crévecoeur och
har ett bref.»
»Det är bra, lämna mig, säg honom, att han får vänta.»
Hans hustru hade legat där! När han hade skjutit för regeln,
öppnade han åter handen och såg på flaskan, som hade lämnat ett rödt märke
i hans kött. Med ens insåg han, förstod han denna gemenhet, som sedan
månader tillbaka timade i hans hus. Han kom i håg sin gamla misstanke,
huru någon snuddat vid hans dörr, de nakna fotterna, som om nättema
tassade i det tysta huset. Ja, det var hans hustru, som gick för att ligga
här!
Han sjönk ned på en stol framför sängen, som han stelt stirrade på, och
satt en stund som bedöfvad. Ett buller väckte honom, någon knackade
på dörren och sökte öppna.
»Herr direktör ... Åh, direktören har stängt in sig ...»
»Hvad är det nu igen?»
»Det tycks brådska, arbetarna slå sönder allt. Det är nu ett par
personer till här nere. Och det har kommit telegrammer.»
»Låt mig vara i fred! Jag kommer genast.»
Han isades vid den tanken, att Hippolyte skulle ha funnit flaskan, ifall
han hade städat på morgonen. Och för resten måste denne tjänare veta
något; tjogtals gånger hade han funnit sängen ännu varm efter
äktenskapsbrottet, funnit fruns hår skräpande på hufvudkudden, linnet nedsöladt af
otäcka spår. Om han nu envisades att störa honom, så var det af elakhet.
Kanske hade han stått med örat tryckt mot dörren, uppeggad genom sitt
herrskaps osedlighet.
Hennebeau rörde sig icke. Han stirrade alltjämt på sängen. Allt
hans lidande under den tid, som gått, rullade upp sig för honom, hans
giftermål med denna kvinna, hjärtats och köttets genast uppkomna
missförstånd, de älskare, hon hade haft, utan att han hade anat något. Och nu
denne Paul, för hvilken hon blef en mor, med hvilken hon talade om sitt
döda hjärta, för alltid begrafvet under askan. Och som en dum äkta man
förutsåg han intet, han tillbad denna kvinna, som var hans, som många män
hade ägt, men som han ensam icke fick äga! Han tillbad henne med en
skamlig passion ända därhän, att han skulle ha fallit på sina knän för henne,
om hon blott hade velat ge honom, hvad som fanns kvar efter de andra.
Hvad som fanns kvar efter de andra, det gaf hon åt detta barn!
Ljudet af en aflägsen ringklocka kom honom att fara upp. Han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
