Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika stor ynnest, ty det beslut, hvarigenom han utnämndes till kommendör
af hederslegionen, undertecknades ett dygn därefter.
Men om direktören kom helskinnad från saken, hade bolaget fått ett slag,
så att det sviktade. Det var icke de förlorade miljonerna, det var såret i
sidan, den tysta, ständiga förskräckelsen för morgondagen, vid detta mord
på en af dess grufvor. Bolaget var så slaget, att det åter kände behof af att
tysta ned saken. Hvad skulle det tjäna till att röra i denna ohygglighet?
Om man upptäckte bofven, hvarför skulle man göra en martyr, hvars
fruktansvärda hjältemod skulle förvrida andras hjärnor och föda af sig en hel
rad mordbrännare och lönmördare? För öfrigt misstänkte man icke den
verklige brottslingen, utan trodde till sist på en hel armé af medbrottslingar,
då man icke kunde föreställa sig, att en enda man hade kunnat äga nog
djärf-het och kraft till ett dylikt värf; och just där var den föreställning, som
ständigt anfäktade bolaget, nämligen föreställningen om ett hot, som hädanefter
växte allt mera och mera samt smög omkring dess grufvor. Man hade ålagt
direktören att organisera ett omfattande spionerisystem och att sedan i all
stillhet af skeda, en och en, de farliga karlar, som man misstänkte för att ha
sin hand med i brottet. Man nöjde sig med denna rensning, hvilket var
mycket politiskt klokt.
Det förekom endast ett omedelbart afskedande, nämligen af Dansaert,
öfverfogden. Han hade blifvit omöjlig efter skandalen hos hustru Pierron.
Och nu tog man till skäl hans beteende i farans stund, den feghet, han visat
som förman, när han öfvergaf sitt folk. Å andra sidan var detta ett
grann-laga tillmötesgående mot grufarbetarne, som afskydde honom.
Emellertid hade åtskilliga rykten sipprat ut bland allmänheten, och
direktionen måste skicka in ett beriktigande till en tidning för att dementera
en uppgift, hvilken talade om en krutfjärding, som de strejkande hade tändt
på. Redan efter en hastig undersökning kom regeringens ingeniör i sin
rapport till den slutsatsen, att det hade varit ett helt naturligt krossande af
schakt-förtimringen, hvilket hade vållats af jordlagrens sättning. Och bolaget hade
föredragit att tiga och taga emot klandret för bristande tillsyn. I
tidningspressen i Paris upptog katastrofen allt ifrån den tredje dagen betydligt
utrymme i nyhetsspalterna: man talade icke mera om något annat än dessa
arbetare, som djupt nere i grufvan kämpade mot döden, man slukade ifrigt de
telegram, som meddelades hvarje morgon. I Montsou bleknade herrskapen
och förstummades vid blotta namnet Voreux, och det uppkom en saga, som
de djärfvaste fruktade att hviska till hvarandra. Hela trakten visade också
ett stort deltagande för offren; man gjorde lustfärder till den förstörda
grufvan, hela familjer skyndade dit för att njuta fasan af dessa spillror och ruiner,
som tryckte så tungt på de stackars begrafnas hufvuden.
Deneulin, som hade blifvit utnämnd till distriktsingeniör, råkade vid
tillträdet af sin syssla midt upp i ödeläggelsen. Hans första omsorg var att tränga
kanalen tillbaka i dess bädd, ty denna ström ökade skadan för hvarenda timme.
Här behöfdes betydande arbeten, och han satte genast ett hundratal
arbetare i verket med att uppföra en fördämning. Två gånger bortförde
strömmens våldsamhet de första dammarna. Nu satte man upp pumpar, det var
en förbittrad kamp, ett återtagande med våld, steg för steg, af dessa försvunna
jordstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
