Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla delar meil länets. I vestcr och nordvest följa de länegrnnsen intill Pukkila
kapcllkyrka, öfverlenum derpå de till länet hörande soknarna Orimattila ocli
Ithis ät Tavastland, derefter, i stället att åtfölja länegräuHcn längs vestligaste
ormen nf Kyrnene elf, gä de vidare österut, böja sig 3*/, mil norrom
Fre-drikshamn åt söder samt tillegna sälnnda ät Nyland bäde denna stad med
Vek-kelaks socken och de lill Wfborgs län hörande JPytlia och Kymmene saknar
med Sippola kapell. Nylands läna areala innehåll ar omkring 234 qvadratmil;
landskapets sträckning frtn vester till öster omkring 25 oeh frän norr till söder
mest 4 och 5, högst 8 mil. Nylands vapen är en silCverbät mellan tvenne
strömmar i, himmelsblått falt. Fordom med rang af grefskap, beläcktes dess
sköld af en greflig krona.
Nylands allmänna lynne är att vara ett slättland, med bördig lergruml,
stundom hedar af sand samt vid kusterna klappir och poslera. Smärre
hergs-ocli höjdsträckningar förekomma i vässa delar af landet, såsom Helsinge
socken oeh det pittoreska Wichtis. Bergarterna äro vid kusten merätidcls
grof-ternig oeh röd granit, stundom grö; i nejden af Helsingfors vidtager en
betydande kaikslr&cka: andra utbreda sig pä nägot afstånd frän kusten, såsom
i Karis och Lojo. Fordom har Nyland haft det rykte om sig, att vara landets
rikaste malmkälla, itvarföre Gadd i sin beskrifning om detta landskap kallar
det “den säkraste och förnämsta ort af Ertzgebirge i Finland®. Här finner
man ock flera af de äldsta jernverk (Svarta, Fagervik, Billnäs, Antskog,
Fiskars m. fl.") och grufvor, (Orijärvi koppargrufva), till eu del numera
öfvergif-;ie, såsom Degerby och silfverbrottet i K urm ij är vi. Skiffer har funnits i mängd
säsom vid Botby i Helsinge. Nylands talrika sjöar äro smii i jemförelse med
andra landskaper; störst äro Enäjärvi i Wichtis, An djärv! och
Hirsi-järvl i Kisko, den vattenrika 1.objan.se 1 kä i Lojo, Lappträsk,
Pyhä-jftrvi och Air t jä r vi i I.appträsk socken. Mera enstaka än de stora
vattendragen, erbjuda dessa sjöar inga vidsträckta farleder. Deremot äger Nyland
en af Finlands vattenrikaste strömmar, Päjänäs utlopp, deu fordua riksgränsen
Kymmene, som i Pyttis delar sig 1 tvenne iiufvadarmar, hvilka omsluta den
g. k. Pyttis ön. Föga betydande Bar aro Tessjö, som utfaller mcliau A b b
arfors och Lovisa, Forsby, som genom Sääksjärvi, Artjärvi m. 11. sjöar
utfaller i Perno viken; Borga, segelbar i sin mynning vid sladeu af samma namn,
Helsinge eller W anda å, med sitt fall vid Gammelstaden invid
Helsingfors; K aris, gom från Wichtis och Lojo sjöar förbi Karin kyrka utfaller i
S Pojo viken. .Skärgården Ur rik pä större och mindre holmar, dc flesta bebod-
; da; kusten vester om Helsingfors nterändeU långgrund och sank, i öster
; deremot klippig och djup. Skogarna, fordom rika, förröddes tidigt vid ku-
? stema genoin vedexp.ort till Stockholm, sedermera genoin timmer för Sveaborgs
S anläggning ; dock finnes ännu förträffligt timmer nägra mil frän kusten, och
* Helsingfors har rikare tillgäng pä skeppsvirke, än de (lesta af landets
sjöstä-; der. Vester om denna stad i Esbu fanns för hundrade är sedan en herrlig
\ ekskog, hviiken likaledes led af Sveaborgs granskap och nu framvisar endast
r nägra värdiga lemuingar. Kärkäninaa, deu stora skogrika mon mellan
\ Loppis, Wichtis och Lojo, har likaledes glesnat. Lönn, lind, uk m. 11. ädlare
% trädslag veia vilda i skärgarden; frukt trän af ädelt slag odlas pä alla egen-
% domar och trifvas väl i det fuktiga liafsklimatet. Detta, i förening med
bör-S dig jord oeh mänga egendomars föredömen i rationel landtliushälluing, gifver
t åkerbruket i Nyland företräde framför landets flesta öfriga delar; ängssköt-
S seln stär icke pä samma höjd; hästafveln är god, men hornboskapen, der dei
; ej förbättrats af utländsk race, meräridels sämre än annorstädes.
Nyland bebos dels af finsk, dels af svensk befolkning. Kent finska
för-\ samlingar äro Karis loj u, Kisko, Mentsälä, Elimä samt Sippola, Nummis, Pu-
’ sula och Pyhäjärvi kapeller. Till de socknar, der Finnar intaga norra och
| Svenskar södra delen, räknas Borga, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeä, och Lojo.
S Om hvarandra ho båda folken uti Kymmene, Pyttis, Wekkelaks, (mest linska),
% MSrskom, Lappträsk, Tlmsby, Nurinijäni, Wichtis. Bent svenska äro en-
I dast Perno, Sibbo, Karis, ingä, Pojo och Tonnia. Vanligen har man anta-
; git, att finska befolkningen varit den äldsta och sedan delvis blifvit undan-
; trängd af svenska kolonister, mest från Ilclwnglaud, uuder Erik den heliges
J och näst derpå följand# tid. Nyligen har likväl Prosten Eipping i en utförlig
- afhandling “om svenska spräkdialekteu i Nyland«, införd i Finska Wet. Soc:s
S handlingar Tom II, fasc. IV, med mycken lärdom sökt bevisa, att dels
Sveu-J skai) deb Tyskar redan längt före svenska eröfringens tid varit bosatte pä
S Nylands Luster. Bland de förnämsta skalen för denna mening anföres den
; nyläudska dialektens päfallande likhet med det gamla Norräna spräket, och
| för Tyskames välde de kända historiska fakta om tyske riddarenes besittuin-
5 gar i Kyrkslätt Och Ingå, laxfisket i Helsinge. ja hela Borgå, Perno och Sib-
j bo socknar. Man gör den anmärkningen, att Svenskar och Finnar äro i Ny-
% land mera blandade om hvarandra än annorstädes. Detta har skadat bäda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
