Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan begrafningsgästerna: »så beklagligt, att de små äro
sjukliga, och likväl voro föräldrarne före förlofningen det
friskaste par, man gärna kunde se», och så trösta de
änklingen på träbenet med, att han som en tapper man fullgjort
sin plikt, det är ett arf, som ej alla förmå lämna sina barn.
— »Plikt», svarar krymplingen och griper fatt i prästens
rockuppslag och frågar: »Hur kan en rättvis gud utkräfva
hämnd för fädernas missgärningar på barn, hvilkas föräldrar
säkert veta sig hafva gjort sin plikt, säg mig det, herr pastor?»
Prästen mumlar svagt ett par ord om, att ett misstag nog
blifvit begånget någonstädes. »Se på de där svaga
stackarne», utbrister fadern lidelsefullt — »äro de misstaget?
Inte? Nå, hvar ligger det då? Hos kvinnan, som sörjde
sina nerver i trasor, medan jag ådrog mig en obotlig
sjukdom i en eländig barack, eller hvar, hvar?» Och då han
ej erhåller något svar, ber han gästerna gå, han är upprörd.
Och under det de aflägsna sig, ropar han förtviflad: »Ja,
jag gjorde min plikt, och nu straffas tre oskyldiga därför!»
— Men då han är känd som en svår hypokonder, göra hans
ord ingen annan effekt än att man på nytt beklagade de
svaga, sjukliga barnen, som skola uppfostras af en —
fritänkare.
— — —
En man föll.
En kula susade in mellan de stenar, bakom hvilka han
sökt skydd, studsade mot en utskjutande kant och fortsatte
sin bana genom en lifskraftig hjärna. Ett lif var släckt.
Ingenting annat hade händt, än att en projektil, utsänd med
afsikt att skada, fullföljde sitt mål. Men det var icke blott
en människas lif som togs, det var tre oskyldiga, som fingo
lida och dö därför. Mannen som föll lämnade en gammal
mor, en fattig, värkbruten, orkeslös änka och två
mindreåriga bröder, hvilkas enda stöd han varit, efter sig. När
underrättelsen om hans bortgång anlände till änkan och
hennes söner, gräto de först och läto sedan lugna sig med, att
han redligt fullgjort en oafvislig plikt. Han hade försvarat
sitt land mot inkräktarne och stupat, men det var en dålig
tröst för den halfblinda änkan och den födde blott hat i
hennes gamla hjärta. Hon tog fram den aflidne makens gevär
ur dess gömställe, lade det i sin nu äldste sons händer och
uppmanade honom att hämnas broderns död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
