Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Och han hade rätt, oaktadt sina tretton år svarade
gossens längd mot en fullväxt mans, ehuru hans lemmar
ännu voro späda och outvecklade.
Isak sträckte på sig, glad öfver den stolthet, som låg
i faderns ord, och gick fram till dörrposten för att visa det
märke, de sist skurit däri. Han hade skjutit en hel
fingersbredd i höjden sedan dess, och van der Nath skrattade som
ett barn, då han såg det.
»Får du några år på dig till, Isak, då du ... håhå ha.. .»
Bägge skrattade mjukt och innerligt. Sedan följde
de oundvikliga frågorna. I några få, allvarliga ord gaf fadern
en bild af striderna och äfventyren och Isak lyssnade med
flammande ögon. Därpå berättade han i sin ordning med ett
barns pratsamhet om allt, som tilldragit sig under faderns
frånvaro. Han blandade ihop stort och smått, gled in på
grannarnes förhållanden och omtalade de verkningar kriget
medfört.
Kaffertjänarne hade allesammans gifvit sig af,
männen till engelska armén, kvinnorna . . . det visste han ej.
Oom Maas’ kreatur voro borta, det sades, att rödnackarne
tagit dem i beslag; hvarför ... de behöfde väl proviant, de
med. Af alla på farmen fanns endast gamla Betty,
kafferköksan, kvar, och hon gömde sig på vinden, så fort hon hörde
ett misstänkt ljud, antagligen låg hon där nu också bredvid
fruktlåren i vänstra hörnet, hon inbillade sig, att
soldaterna sköto alla svarta. Tanta van Gracht hade dött och
ingen enda karl hade följt henne till grafven utom
Erasmus Flick och hans tre söner, men de orkade ej bära
likkistan ensamma, tanta van Gracht var vådligt tjock, och hennes
döttrar fingo hjälpa till; de hade också själfva skottat igen
grafven öfver sin mor, ty en engelsk afdelning hade visat
sig i närheten och oom Erasmus red genast bort med sina
pojkar. Kaffrerna uppträdde oförskämdt öfverallt, de
togo mat och brännvin, där de visste, att inga karlar funnos
hemma, och gjorde mycket värre saker. En gård bredvid
kyrkan var nedbränd, de svarta fingo skulden därför, men
man trodde, att druckna soldater anlagt elden, för att
hämnas på flickorna van der Walt för något. Vallhunden,
som vaktade fåren, hade de också skjutit för att han skällt
på dem, och fåren . . . Isak hade varit på besök hos oom
Muller den dagen, och när han kommit hem funnos inga får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
