Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
stöfvel är tung, här träffade den. Sådant glömmer man
inte lätt. Jag har godt minne jag, och inte blef det sämre
af, att det gjorde fördömdt ondt i sidan. Ni lämnade mig
ute på karoon som en herrelös hund, men under natten smög
jag mig tillbaka och tog sedlarne, där jag gömt dem.»
Det ingick i hans plan att säga van der Nath detta.
Han dömde den andre efter sig själf, han ville först reta
honom med förlusten och sedan visa hur dumt de burit sig
åt, när de släppt honom. Hans öppna medgifvande af att
vara tjufven skulle säkert kväsa mannen, hvars afsky för
hvarje brott var medfödd och som ensamt därför var värd en klok
karls förakt. Blenkins hade varit med om tillräckligt
mycket för att lita på sina onda instinkter, och de sade honom,
att ju sämre han framställde sig, desto hårdare skulle van der
Nath blifva träffad. Han var till och med beredd att göra
flere medgifvanden, ifall det skulle behöfvas, och han flinade
nöjd, han hade trots allt utfört en väsentlig del af sin plan.
»Fy tusan hvad ni ä’ inskränkta! Ni vågade inte
släpa mig inför landdrotsen, ni körde bara af med mig,
ty pengarne, som skulle bevisa min brottslighet funno ni
inte hos mig. Ha ha ha, ni trodde mig vara lika dum som
en af de edra.»
Van der Nath betraktade den ursinnige karlen med ett
visst föraktfullt intresse. Han hade sett Blenkins komma
i sällskap med sex soldater, hvilka väntade utanför, och ehuru
han kände en eggande klåda i sina händer vågade han ej
genast kasta ut honom. Han hade trott honom tillhöra de
polisspioner, som frivilligt men naturligtvis mot god
betalning uträttade de snuskigheter, landets nya herrar ej själfva
ville befatta sig med, men hvilka måste utföras under ett
krig och om hvilka befälet helst låtsade vara i okunnighet.
Han såg, att han ej misstagit sig i sin förmodan och frågade
tyst, hvilka följder det kunde medföra att än en gång sparka
karlen utför trapporna. Men hans säfliga lugn lade band
på hans lust därför, han väntade tills vidare.
Okunnig om hans tankar skrattade Blenkins åt sin
kommande seger. Hans förslöade hjärna var ej i stånd att
omfatta mer än en tanke i sänder, och den han nu hvälfde
där inne, behärskade honom fullständigt.
»Jo jo, min gosse», återtog Blenkins och satte sig
bekvämt tillbakalutad i en stol, »nu är jag en af herrarne, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
