Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
han handlade fullkomligt själsfrånvarande utan att veta
hvilka ingifvelser han just nu lydde. Lik en viljelös maskin,
drifven af en kraft utifrån höjde och sänkte sig den arm, som
förde piskan.
»Tio», sade han med en underligt klanglös röst och
gjorde ett uppehåll för att söka samla sina tankar. Han
misslyckades alldeles däri och tog ett par steg åt sidan, så
att han befann sig vid Blenkins hufvud, efter att förut hafva
stått bredvid honom. Och åter höj des armen som en häfstång
och piskan hven genom luften. Slagen träffade längs med
ryggen från skuldrorna till veka lifvet, de valkar, de föregående
piskrappen frambringat i huden, sletos sönder,
skinnslam-sor följde med, blod stänkte omkring och han slog alltjämt
lika långsamt och beräknande.
»Tjugu», sade han för andra gången och såg upp. Han
hade en besvärande förnimmelse af att ej längre vara ensam
med sitt offer, att någon betraktade honom, och han såg
frågande åt sidorna för att finna det störande elementet.
Ett par ögon, hvilka vidgats af onaturlig fasa, mötte
hans, och ett gossansikte, hvari fruktan och skräck blandades,
syntes invid hans armbåge.
»I Herrans namn, hvad gör du, far?» ropade en
skälfvande stämma.
Det kom en glimt af förståelse i van der Naths
uttryckslösa ögon. Han tog sig förvirrad om pannan och såg ned.
Framför honom låg en man, genom hvars kropp ilande
spritt-ningar drogo och utefter hvars rygg tjockt, lefradt blod rann,
och bredvid honom stod hans ende son, som darrade af
skräck inför det skådespel han bevittnat.
»Jag straffar», sade van der Nath entonigt. Han
lade lugnt piskan ifrån sig och vände med foten Blenkins
till utseendet liflösa kropp rundt och betraktade det bleka
ansiktet, där endast nässpetsen lyste lika röd som vanligt.
»Jag har piskat en smutsig hund», yttrade han långt nere i
bröstet, »men det värsta återstår». Han hade erinrat sig
den ed, som aflagts på bibeln, den berättelse, han nyss hört,
och hans hjärna började åter göra tjänst.
»Är han död?* hviskade Isak försagd.
»Nej», svarade van der Nath nästan otåligt och tillade
torrt: »Tjugu slag af flodhästpiskan döda ej en fullväxt
karl, men de blifva ett minne för hela lifvet.» Han spratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
