Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
gen, vek det i fyra delar och stoppade det i bröstfickan.
Han kysste det ej, hans känslor voro få och osammansatta
och vågade icke ens i ensamheten taga sig detta uttryck,
han hyste bondens kärfva förakt för pjåsk, men han förde
papperet med sig, ty han ville ej lämna det kvar att smutsas
af främmande blickar, nu, när han ämnade draga
bort för att aldrig vända tillbaka. Sedan tog han upp
sin bibel från golfvet och gick ut i köket. Rörelserna
blefvo ånyo sömngångaraktiga och ögonen stirrade
glanslösa och tanketomma rätt fram. I spiseln lade han bibeln,
där föräldrarnes namn med stora, klumpiga bokstäfver
voro skrifna på ett blankt blad i början, där hans och
systrarnas och hustruns och Isaks stodo efter dem och där
alla med namnet van der Nath skulle stått en gång, ifall
icke ödet dragit ett stort, bredt streck öfver allt. Han
läste alla de kära namnen, log mot hvart och ett af dem
och lade boken på hällen. Därefter trafvade han upp
ved kring den och tände eld på allt.
Det var slut, hans och alla de andras lif var skuret
midt af, namnet van der Nath fanns ej mer.
Han blåste på de första, tvekande lågorna, och då
elden flammade upp, gick han stillsamt ut igen, gick
genom alla rummen, nickade sakta åt de gamla, välkända
föremålen på sin korta vandring. Så lämnade han med
tungt hjärta sitt hem, tog bössan, som stod stödd mot
väggen, axlade patronremmen och gick ut i
morgongryningen, hvars milda, löftesrika ljus flödade öfver landet,
gick att söka döden och med det svaret på frågorna.
Solen steg högre och högre på fästet, timmarne skredo
en efter annan och framemot förmiddagen kröp den gamla
kafferköksan ned från vinden för att laga sin husbondes
morgonmål. Hon fästade sig ej vid stillheten utan
gnolade med sin spruckna röst en sång om lammets dyra blod
och satte sig i solskenet utanför huset, det var tids nog
att göra något, då husbonden eller hans son visade sig.
Att de voro borta förundrade henne ej, de hade väl ridit
ut åt fälten, för att se, hvad främlingarne ställt till för
ett elände. Gamla Betty nickade i solbaddet, som värmde
hennes stela lemmar, det var så skönt att lämnas ensam
och slippa tänka det minsta.
Bäst det var spratt hon till och såg sig förvirrad om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
