- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
302

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

»Icke så, icke död, icke blodsutgjutelse! Här står det
skrifvet för evärdeliga tider», han skakade boken öfver sitt
hufvud: »du skall älska din nästa såsom dig själf: Detta,
är det högsta budet, det hafver Kristus själf sagt».

»Ja, han sade, det, och därför korsfäste de honom då
och förneka honom nu: Hvad, göra de icke det? Se dit
bort, se, hur aftonsolen glittrar på de långa raderna af gevär,
på sablar och lansspetsar. Männen där äro icke komna för
att älska sin nästa såsom sig själfva utan för att döda honom.
Präster hafva läst Herrens välsignelse öfver deras uppsåt,
ordets förkunnare hafva nedkallat den högstes nåd öfver
deras vapen. Gån ut att dräpa! hafva de sagt, detta är
det högsta af alla bud. De, som säga sig predika kärlekens
religion, hafva gjort Abel till en brottsling och Kain till den
store hjälten, som med blodiga händer rycker till sig världens
lof och beundran. Kommen, vänner, låtom oss högt prisa
Kain och i allt vara honom lika! — Hvad, tvekar någon? Dit
upp, dit upp! Skjut, slå och döda, deras präster hafva lärt
oss det. Och det säger jag eder än en gång och det skall
aldrig sägas ofta nog: ett folks rätt att bestämma sitt öde
kan icke betalas för dyrt. Våra fäder köpte detta land med.
sitt blod och vid deras sida kämpade våra mödrar med geväret
i hand. Dessa slätter, dessa berg gjorde de till sin och sina
efterkommandes egendom, i blod gick deras sol upp, i blod,
går vår ned. Och det är icke vi, som valt detta, de där på
slätten, männen och kvinnorna af deras och alla andra natio-.
ner. Korsfäst, korsfäst! skalla folkens rop ut öfver all
världen, må vi stämma in däri, må vi begagna de lärdomar
man gifvit oss. Korsfästen eder själfva vid lidandets trä,
följen de små och stora folkens föredöme, det är ej tillåtet
för någon att vara ensamt människa och handla därefter..
Betala det fordrade priset, gifven eder själfva och edra barn,
gifven och gifven i oändlighet, intet är stort nog. Hör,
deras rop därnere, hör hela mänskligheten ropar som de;
»korsfäst, korsfäst!» Vänner, kamrater, dit upp, dit upp,
döda och blifven dödade!»

Det var icke så mycket själfva orden, utan fastmer
hans röst, som förde de tvekande tillbaka, och samma
berusning, som förut omtöcknat deras sinnen, gjorde dem blinda
för det vanvettiga i ett fortsatt försvar. Alla utom en vände
om och intogo tysta sina platser på kopjens topp. Van der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abroffer/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free