Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I socknen har norr-om-ån och sör-om-ån skilda
länder. Sällan gick en pojke öfver ån efter käresta.
Men Olle hade sina egna funderingar. Han gick
en sensommarkväll till färjsundet, sköt ut sin båt och
rodde öfver, gick betänksamt upp för den branta backen
fram till Zakris gård och knackade på Imbärs fönster.
Han fick den gången vända. Efter en vecka på samma
sätt; då gick hon till fönstret och såg hvem det var.
Men upp lät hon inte. Tredje gången hade Olle en
tång med sig och drog ut fönsterspikarne — men då
öppnade hon fönstret och talade skarpt.
— Du far vildt fram, sade hon — skäms du
ingenting. Du är slagskämpe, du tuggar snus, du dricker
brännvin, du bedrar flickor — och du — du kan gå din
väg. Håll dig norr om ån.
Året därpå vid samma tid var dock Imbär hans.
Hur det gått är för långt att här förtälja. Han gick
nu öfver hvarje vecka, men hvad han icke visste, var
att skvallret också gick.
En höstkväll knackade han på.
Mjuka steg gingo inne i den stora stugan,
köksdörren vände sig, stegen blefvo betänksammare i farstun,
men dörren öppnades. Det första han kände var icke
en kyss, utan ett brännande slag öfver ansiktet, och
med det steg Zakris ut på bron i bara skjortan. Zakris
slog en gång till så att Olle tog ett baksteg. Ett enda
ögonblick tänkte han på Imbär, det andra steg det
rödt för hans ögon, och den natten vardt gubben
Zakris genompiskad.
— Ni har burit hat till far, sa’ han, och slog, hat
till mig, och slog på nytt. Feg var du, gubbstut, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
