Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alnar nedanför, och genom den hade ingen annan än
en Åselepojk farit med lifvet, och han hade hädat Gud,
sedan strömmen fört honom hälbrägda in i storedan.
Olle var ett stycke ifrån och sågade ved, tittade
ibland ut på älfven, ibland öfver till gubben och gick
ändtligen ifrån sågbocken för att spraka med färjmannen,
som också längtade öfver till sin stuga.
Då hände det märkliga.
— Jaså, sade Zakris, ni håll’ på såga ved?
— Ja-a-a.
— Jojo.
Därpå vardt det paus.
— Hvarför vill du inte — — — hvarför har du
satt in det här?
— Det syns väl i motiveringen.
— Motiveringen — motiveringen?
— Ja, det skäl, som jag ger för’et begrips.
— Jaså, jo-jo.
Ny paus.
— Det är märkligt hvad ån flyter. Slikt har jag
aldrig sett. Inte lär jag komma hem i dag.
— Ni ska’ inte komma bort, om ni blir hos mej
öfver natten.
— Är du stollig karl? Det kan väl aller bli —
här i lifvet.
— Ni är välkommen — och det utan baktankar.
Om ni vill vara rättvis, är ni pockad att tro det.
— Jaså — hm — mmm.
Zakris Månsson lade in en snushop bakom
oxeltänderna och såg fundersam öfver ån. Den flöt allt
tätare. Kantstött is stöttes än mera. De gröna fräsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
