- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
55

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Färjstället hade han haft under sig, då han började. Nu
var det ofvanför. Forsen hördes närmare och tjöt
högt. Imbär sprang efter södra stranden, gubbarne
efter den norra. Han såg så tydligt hur Zakris slant
på stenarne, sprang och slant. De fäktade med armarne
som druckna, och rop hörde han som i ett långt fjärran,
inte längre det var.

Olle hoppade ur båten och drog den med sig.
Fjällsnipor äro lätta. Undan gick det för lifvet. Då
båtens för nådde vatten, tog han itu med alla krafter
och satte den i ett hujande öfver till nästa is, sprang
öfver båten i tre hopp, högg uti och drog. Här gjorde
älfven en krökning och vardt smalare. Isen packade
sig så att blocken knappast kunde skiljas ifrån
hvarandra. Bakom udden började floden luta till fors —
forsens olycksbringande sugning.

På stranden frågade vid det ögonblick färjkarlen
gubben Zakris: Hur sker dråp? Zakris ögon stodo
vidöppna, öron hade han inga då. Hur kunde Olle
stå och se sig omkring? — och han ropade. Visste
han ej, att det skulle vara för sent efter några minuter?
— och han skrek, men hvad han skrek, visste han ej.
“Nu går han ifrån båten med en åra i handen, som
han stöter i isen. Nu börjar han springa — det går
aldrig väl.“

Zakris sprang efter stranden, föll och steg opp,
föll och steg opp. Han skulle jämt ha ögonen på
honom därute i skymningen, som han nyss velat se
död, men som nu var honom så — — han kunde
icke neka till, att det var den värsta karl och den
duktigaste han kände.

Men ute sprang Olle — stannade — gick rundt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free