Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moster Margret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSTER MARGRET
och körts hemifrån. Han kom tillbaka som sjökapten ännu större,
vackrare och vildare och de båda träffades. Det blev skandal. Hennes mor
hade gömt alla hennes skor en vinterdag, då hon var bjuden på bal hos
kaptenens far, ty föräldrarna voro övertygade om att hon skulle försöka
ta sig dit trots förbudet. Det blev natt och alla hade gått till sängs. Utan
skor kunde ju Margret icke gå dit en gnistrande kall vinternatt. Men
när föräldrar och jungfrur somnat öppnade hon sitt vindskammarfönster,
firade sig ned i snön och sprang i strumplästen en halvmil genom skog
och över nyfrusen sjö i baldräkt till den älskade.
Ni må icke tro att hon fick lunginflammation - ånej! Men hon fick
en liten flicka i stället. Och båda fäderna förbannade sina barn.
Sjökaptenen och Margret reste och försvunno för åtskilliga år, kommo hem igen
och bodde på åtskilliga platser i Sverige, reste åter - och så småningom
hamnade Margret på ett litet torp i Tjust, som köpts för det sista av
mannens pengar. Han bodde hos henne ibland, tog plats som styrman
eller matros, då han händelsevis inte var kapten. Och en vacker dag
drunknade han någonstans på andra sidan jordklotet.
Men vad blev det av deras flicka?
Vänta litet, skall ni få höra.
Vad världen ändå är liten!
Jag äger två av moster Margrets vackra kinesiska koppar - underverk av
konstskicklighet och konst. En dag för åtminstone 25 år sedan fick jag
besök av en mycket gammal skeppare, en sådan där förnämlig
djupvat-tensdito som gått jorden runt många gånger och verkligen kunde
representera vårt svenska sjömanskap gentlemanlikely. Han företog sig genast
att gå igenom mina etnografika, bland vilka kopparna stodo.
Hans ögon började lysa.
- Var har du fått tag i de här?
- Arv efter en gammal släkting.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
