Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKÄLISEN
jag sydde ihop’et själv. Skräddare ä ja inte, så dä blev dålit gjort, men dä
läktes - fast ja hade sytt så illa så skägget började växa inåt käften, men
dä klarade doktor Vallenkvist i Västervik åt mej. Han skar opp’et igen
och mikstrade mä’et, så dä ordnade sej.
Framför oss låg havet med smaragdgröna toner i det vita under en
violett himmel. Alla slag av is passerade vi, tallriksis, fyrkantsis, skjutis
och glasrutsis. Stundom mötte vi små isberg, där kälen hade skjutit över
varandra och bildat högar. På dem klevo vi upp och tittade genom
kikaren åt alla håll. Ålandshav bestod av is. Ett svart moln stod fortfarande
kvar över Signildsskär och Ekerön, men en lugn och fridfull sydost skötte
om röken från våra pipor.
- Men här neråt sydpå, sade gubben Österbom, sir dä ut som om dä
skulle vara en mörka i luften. Där ä väl nån brunn, kan ja tro. Annars
står dä blekor i luften åt alla håll. Vi tar väl sydpå då, därför att isen
ä så bra!
Jag hade haft reda på kursen hittills. Bakom oss försvann
hemlandskusten i dis - men vi hade ju båten att lita oss till och signalåran stod
som ett utropstecken mitt i luften.
Gubben österbom stannade och kiev upp på en ishög.
- Här sir ja någe svart i kikarn, men ögona börjar på å bli svaga, ja
har sitt för mycke, dä har ja, Engström. Men kliv opp här, han
Engström, å glo i kikarn! Ä dä inte skäl så ä ja inte Österbom!
I nästa ögonblick stod jag däruppe. Långt nere åt sydosten var isen
svart på ett ställe. Jag skruvade och skruvade för att få in kikarn
ordentligt. Det var något svart. Det kunde inte vara någon brunn. Nej, vid Gud,
det rörde sig. - Österbom, skrek jag, här har vi skäl, hundratals, d’ä som
en kobbe som lever och rör sej.
österbom tog kikarn. - Jävlar anamma, Engström, d’ä skäl. Hur
många skott har han te byssa.
- Tie, österbom, sade jag.
- Jag har ett, men dä betyder döden, Engström!
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
