Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAM
Hon var kommen på grön kvist, blev på gott humör - vilket hon för
resten alltid varit trots sin förfärliga gikt och ännu hemskare fattigdom.
Hennes ansikte bestod av ett otal rynkor redan förut. Men nu förenade
de sig till ett enda stort leende. Dagligen satt hon och spådde i kort,
berättade om gamla tider och kokade kaffe med brännvin mot
reumatismen så att röken kom grön som en vårbjörk ur skorstenen på hennes
stuga - så starkt kokade hon. Och "Kanickens" porter skickade hon efter
från Visby. När någon från fyrarna kom och hälsade på gumman,
plockade hon fram alla sorters snus, portern och det goda brännvinet.
Men plötsligt dog patron Grubb i Fårösund. Gumman trodde genast
att med hans död voro hennes inkomster slut. Som om ingenting hänt
återgick hon till sitt förra liv — att leva på strandvrak och vävning med
mera tillfälliga ting.
Alla år efter landshövding Gyllenrams besök hade hon visat sin
tacksamhet genom att regelbundet skicka honom några kannor Sandönötter.
Ty av Sveriges alla olika slags hasselnötter äro de från Sandön bäst,
störst och mest välsmakande. Men en dag skulle madam ut och samla
ved och stängde in sina söner Ferdinand och Hjalmar för att de icke
skulle begå rackartyg eller dränka sig.
Just det året hade varit ett mycket dåligt nötår och madam hade med
stor möda lyckats samla endast en kanna bra nötter som nu hängde i en
korg under taket i väntan på nästa Fåröbåt, som skulle föra dem till
Gotland. Pojkarna voro hungriga och mamma dröjde. De började med
att stjäla en nöt var. Nästa minut togo de två var och fortsatte sedermera
i rörelsens riktning, fast de visste att nötterna voro landshövdingens.
När madammen kom hem och upptäckte brottet, bestraffade hon
pojkarna hårdare än någonsin förut. Hon tog full av indignation en engren
och doppade den i gammal strömmingslake för att pojkarna skulle
minnas –-en sådan aga hade de aldrig fått förut. Men de stulo aldrig
mer landshövdingens nötter.
Efter många år kom landssekreterare Hambreus till Sandön och erin-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
