Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PANOPTIKON
fattigare än en lus på en flintskalle och svårt hade hon haft det. Men
fick hon bara tre flundror på sina två nät, så räckte det till ett mål mat
åt de tre ungarna medan hon själv doppade potatis i sillake och höll
bordsskick med bön både före och efter måltiden. Stryk hade ungarna
fått när de gjort något sattyg och måste själva skära enslyorna för
bestraffningen. Men det hade blivit folk av dem alla. Och Johan Emil hade
stigit till fyrvaktare, så han var på den ljusa sidan. Men han kände ändå
samma med vördnad och fruktan blandad kärlek till gumman som han
känt som barn. Och nu var han femtiofem år gammal med skägg och
snus och uniform med vackra ränder och knappar på.
österlund slängde sina rödhåriga ben över sängkanten, drog på de
röda halvyllekalsongerna och gick ut i köket för att ordna med fyr i
spiseln. Det var kallt så andedräkten syntes. Gumman vaknade.
- Jasså, ä du oppe, Johan Emil? Ja förstår inte att ja börjar bli så där
morronsömni å mej. Annars brukar gammalt folk vakna i svinottan. Men
du kan ju göra fyr, så ska ja sätta på kaffet.
- Isen har kommit, mamma, kanske ä dä skäl i’n, Ja tar kikarn å går
opp på berget.
- Ästu tokig, gosse, inte ska du väl ge dej ut i isen!
- Nånå, mamma, en får väl titta, dä drunknar en inte å!
- Toker! Ja di barna! När vi har mat! Trösta dej inte å gå ut i isen, ja
bara säjer dä!
- Titta får en väl, dä kostar inget.
Och österlund kiev med sina bara väldiga fötter i sälskinnstofflorna,
som stodo vid köksdörren, tog den gamla segelduksklädda skeppskikaren,
gick ut på förstubron och spanade norr över. Inte en vindfläkt kändes.
Isen låg dikt till skäret. Inga brunnar syntes. Men långt ute såg han en
fläck som såg konstig ut. Den såg ut som jord i färgen, och han tyckte
att något levde i den jorden. Det var nog en issäl, där salarna ynglat.
Joho - nu såg han tydligt! Isen var full av säl därute, fast det nog var
ett vågstycke att söka sig dit. Men han såg svarta prickar mycket närmare
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
