Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PANOPTIKON
land. Det var väl ensamma gamlor eller ståtar, som sovo och gonade sig
i morgonsolen. Här fanns kött i havet, det var säkert.
Han gick in till gumman, huttrande i morgonkylan.
- Här är säl i isen, mamma, ja tar skridstången å ger mej ut, ni må
skälla så mycke ni orkar. Men d’ä längesen ni åt blodpannkaka, mamma,
å sen ni doppade kokt sälmule i salt så flottet dröp om truten på er.
- Ja, ja säjer bara, vore du nåra år yngre, så skulle du få si, din
ohe-ring!
- Opp mä er nu å koka kaffe, mens ja laddar!
Johan Emil tog ned sin gamla sälbössa, en kvarts mansbössa, och
började ladda. Han visste precis krutmåttet, skar bort kanterna på den
hemmastöpta kulan av en tumändas kaliber, lindade in den i en skinnlapp
och gick an med laddstocken, medan gumman barbent under sin stickade
stubb smått morrande skakade kaffebrännaren över brasan. Det var fina
bönor och doften fyllde snart stugan, försonade sonens brist på lydnad.
Kaffet dracks och gumman hällde själv en god finkelsup i sonens kopp,
ty det hörde till på den tiden.
Österlund hade fått på sig kläderna med en vit skjorta överst och en
vit fårskinnsmössa på skallen för att inte sticka av mot isen. Han
hämtade skridstången i sjöboden och gav sig till havs.
Jag vet att jag går ur min berättelses ton då jag förklarar vad som
menas med skridstång. Det är en skida, mycket längre, bredare och
tjockare än en vanlig löpskida. På den ligger jägaren och tar sig fram på
isen med hjälp av händer och fötter. Framtill finns en ställning för
bössan och längst fram i spetsen sitter en fyrkantig bit vit segelduk med
utkikshål i, genom vilket bössmynningen sticker ut. Sälen tror att det är en
isbit, så länge han inte observerar dess annalkande. Den vitklädde skytten
är gott dold bakom lappen. På det sättet kan man i mot- eller sidovind
komma en säl ganska nära och inom skotthåll.
Utom bössan medförde österlund yxa, sin goda harpun och dess lina,
för det fall att sälen sårad skulle komma ned i någon brunn. Då gällde
J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
