Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen ljusen; om Neckcn, som slår sin
silfver-strängade Harpa vid midnatten, när Elfvorna
dansa; — Elfvorna med klädnader viifda af
månstrålar och dagg — dc lättaste väsen som sväfva
mellan himmel, jord och Hafsens djup — alla
dessa sagor spöka ännu i min hjerna, då jag ser
ner i hafvet. — Luften var kall och vi stötte på
ismassor ännu; det var ej utan en angenäm känsla
vi således fingo Waxhohns fäste och sedan
Stockholms slott i sigte. Det var synd att vädret
var mulet; derigenom förlorade den gudomligt
vackra anblicken af Stockholm mycket. Ej
behagar denna stad mig annars; — den är smutsig
och der luktar illa; två ting som äro mig
vederstyggliga; der är likvisst mycket vackert att se;
men Odet fogar alltid att vår tid der är för
knapp; — återresan medför samma brådska.
Denna gång sågo vi blott lustslotten Haga och
Carlberg. Ingendera frapperade mig mycket;
men Carlberg är trefligt och Cadetterna nätta
gossar om de blott vore bättre klädda. — De sågo
så glada ut, voro så artiga, och koxade så
nyfiket på oss, att jag kände en sprittning i
fotlederna, dc der visst hade burit mig tjenstvilligt,
om ej min egenskap af grande dame hade
förhindrat att springa enka med pojkarne på den
stora plan — som visst hade varit horribelt!! —
Norrbro och Strömparterr äro Stockholms
lifligaste promenader; och på Carl XIII torg sågo vi
en parade af 2:dra Gardet. Gud vet öfver hvad
Svcnskarne äro så stolta och egenkära, — ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
