Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenkära äro de; — inte måtte det vara åt sin
militär åtminstone. Deras trupper sågo så
besatta ut; allt gick så horribelt i otakt, alt den
trassliga herfvan, som kallades andra Gardet,
aldrig ville reda sig; och jag begriper ganska
väl att folk som äro så klädda som de, böra se
generade ut och komma af sig; ty fruktan att
tappa de plagg som äro dem nödvändigast måste
verka på présence d’esprit hos hvem som helst.
Många andra saker, som de också skryta och
förhäfva sig öfver, voro ej mycket mera värda
heller; deras stora Opera, hvarvid de ej vilja
förlikna någon annan byggnad i Europa, satte mig
som sett så litet, på intet vis i extase; men på dess
liljor såg jag en varelse uppträda, som gjorde
det så mycket mer; och för henne måste jag sätla
ett splitternytt capitel i min Journal, det lönar
väl mödan för
Jenny Lind.
Hon spelte i Sömngångerskan: och fastän ej
decorationerna motsvarade hennes talent, var
hela operan dock mycket vacker. Man säger
Jenny Lind är ful; — det är ej sanntl — skön är
hon i ordets högsta bemärkelse; skön när hon
sjunger, skön när hon står stilla och hvarje geste
hon gjorde ligger så klart för mitt minne! — Ack
hvilken melodi, hvilket uttryck i den rösten, när
hon i första acten tar sin mors hand och sjunger:
Lägg din hand uppå mitt hjerta ! — livad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
